lättirriterad under träningen

Tänkte blogga om något annat än min förträfflighet för en gångs skull, så här får ni ta del av en av mina weak points. I söndags kom jag hem efter megajobbhelg i Göteborg, och åkte direkt till gymmet för att möta upp Alexander.

Jag var trött, lättirriterad och lite bakis. Tack Bea på Restaurang Krakow, som serverade de mest välfyllda vinglasen i restaurangbranschens historia. Istället för att åka hem och sova pallrade jag mig till en högljudd och överfylld Crossfit-box.  Min känsla i gif-animation:

*liten, trött, vill bli vaggad till sömns*

När vi skulle köra igång föreslog Alexander det helt rimliga (well) momentet att klättra i rep. Alexander kan klättra i rep, Isabel kan inte klättra i rep. Ljudvolymen och huvudvärken dunkade i takt när jag sa att jag inte riktigt bemästrade den ädla repklättrarkonsten, varpå Alex (helt rimligt på riktigt denna gång) föreslog att jag skulle halvklättra. Alltså ställa hälarna i backen, ligga raklång på marken och dra mig upp till stående.

Jag har gjort detta förr, och tycker det är en riktigt tråkig övning. Dessutom var det svinmycket folk borta vid repen och jag kände bara att… nä, jag ville helt enkelt inte. Ibland är det inte så kul att vara sämst i gänget och kravla för allmän beskådning.

Så jag sa nej, och då kom Alexanders kommentar som skulle få mitt topplock att flyga:

”Men hur ska du någonsin bli
bättre om du inte försöker?”

Varpå min reaktion givetvis blev:

Och redan här förstod jag ju att min överreaktion var hundraprocentig, MEN ÄR JAG EN PERSON SOM ERKÄNNER MINA MISSTAG? Nej. Givetvis inte. Istället började jag smågorma några ord om att ”jag kanske inte VILL bli bättre varje dag” och att han var elitistisk och egocentrisk och… allt tog en himla fart för mig medan Alex stod och ba’:

Så han gick och klättrade i rep, och jag fick ta ut mina aggressioner på diverse träningsutrustning som kom i min väg. Jag startade med:

• 30 knäböj med en 12-kilos kettlebell
• 30 wallballs (kastar en sexkilos-boll upp mot en vägg)

Där försökte Alexander göra comeback och plåstra om det öppna sår som skapats genom att säga ”det är lättare om du står närmre väggen i dina wallballs”. Och ni kanske misstänker hur denna konstruktiva kritik mottogs av redan bisvärms-arg Isabel?

Som anger management nummer två körde jag följande träningspass, som kom att visa sig sjukt effektivt:

• 50 utfallssteg med två kettlebells á 8 kg
• 40 snatch med en kettlebell 12 kg
• 30 burpees
• 20 armhävningar
• 10 handstående mot vägg á 10 sekunder

Efter det var jag slut som artist och kravlade mig fram till Alexander som försynt satt och väntade. Jag skämdes litegrann, men eftersom jag är konfliktlösaren nummer ett talade vi ut om vad som hänt på vägen hem… så nämnde vi inte incidenten något mer.