Min första crossfit-tävling (och hur ont allt gjorde)

HELIGA MAKTER, vad den här dagen varit märklig/rolig/krävande/adrenalinpumpande och… blodig. Haha. I skrivande stund har jag precis tryckt i mig en pizza efter mitt livs första crossfittävling – nybörjarversionen av Battle of the Beach, och jag mår som en blandning av katastrof och vakuum. Api och jag tävlade ihop, och slutade på en sjätteplats vilket vi (eller ja, jag) är svinnöjd med. Api hade ju ”topp ett” som mål och enda acceptabla placering, hehe. Låt oss gå igenom dagen och alla vurpor den erbjöd! Vi börjar med en bild på lag Kalksammanbrottet!

EVENT ETT – faceplant i grus

Vid 16.00 var det dags för event ett: superkuta upp för en 250-metersbacke. Inte nog med det: vi skulle dessutom ha viktväst med ytterligare 6 kilo – PLUS hålla ihop via ett rep.

Inför tänkte jag: LOL, man ska ju bara kubba i en minut, hur jobbigt kan det vara?
Efter tänkte jag: HUR KAN MAN ENS TRILLA OCH SKRAPA UPP HÄNDERNA SOM ETT JÄVLA FÖRSKOLEBARN?!

För att göra en lång historia kort – vår gameplan var att maxa på en gång och se vad benen höll för. Api sprang framför och drog frenetiskt i snöret, medan jag med en arm höll i en sammanfallande viktväst. När vi kommit lite mer än halvvägs ledde vi vårt heat, men då svartnade det för ögonen, benen vek sig och JAG RAMLADE. I min första crossfittävling, mitt första event – faceplant i grus. Alltså förnedringens moder (mest kul, men också lite pinit).

Inte nog med det: i sin frenesi kastade tävlingsskallen Amanda repet på mig, hahahaha. När man trodde en hjälpande hand skulle sträckas fram kom en jävla repstump istället.

I fallet pep jag tydligen ett litet ”aj” innan jag kravlade mig upp och fortsatte springa. Jag har en minneslucka som sträcker sig över nästkommande fem minuter, men tydligen slutade vi sjua trots det bokstavliga plattfallet.

EVENT TVÅ – Api får sandmustasch

Tio minuter efter första fadäsen var det dags att halta ner på stranden för kettlebellsvingar, löpning/simning och synkroniserade burpees. Vi delade våra svingar jämt, och därefter började Den Stora Kampen™. Ömsom simning, ömsom bottnat slow-motion-jogg undervattenskrigade vi oss fram med/mot åtta andra tjejer.

Halvvägs krälade man upp på land för att runda en kon, och när man sedan skulle ner i havet igen FICK API FEELING. Hon skulle fan ta sig om hela högen och defilera in i land igen – men blev visst lite överexalterade och snubblade till i strandkanten. Resultatet blev en dubbel-kallsup och noll intjänade placeringar.

Uppe på land igen gjorde vi synkroniserade burpees i sanden. Api var lite trött i nackregionen och skallade marken – och belönades med en ljuvlig skägg-och-mustasch-kreation av sand. Vi slutade på en femteplats!

EVENT TRE – lyftstege

Att skriva hur event 3 gick till blir för bökigt, men det handlade om att snatcha eller clean-and-jerka upp olika vikter. Trots att vi slutade på en delad tolfteplats tyckte jag det gick förbaskat bra – kanske för att jag satte 7 av 7 snatchar på 35 kilo, som är ett kilo under det mesta jag provat. Men också för att det var skönt att inte hetsköra iallafall ett event. Api var dessutom en liten lyftkran här – supahimpressive!

Bonusinformation till bilden ovan: ni kanske ser att jag håller omvänt grepp, en näve åt varje håll? Det är bara för att Api gjorde det precis innan mig och jag bara ”JAHA, det är så man ska göra”. Now that was a first, precis som att ha bälte.

EVENT FYRA – ”hördes i hela jävla kommunen”

Inför det fjärde eventet satt vi båda och stirrade ut i tomma intet, helt dränerade på energi. Vi hade dumt nog inte riktigt planerat det där med energiintag… Fem godisbitar senare var det dags att slakta kropparna i ytterligare 9 minuter, och då var det toes to bar, pullups och squat clean på agendan.

Eftersom jag lärde mig toes to bar för en månad sedan, och gjorde mina första kippade pullups förra veckan, var jag jäkligt nöjd att jag inte 1) trillade eller 2) dog. Jag hade dock ett svagt ögonblick där domaren tyckte jag gjorde en bristfällig toe-to-bar, och gav mig en no rep. I min desperation och trötthet gormade jag att jag visst hade sparkat på den där jäkla stolpen, och att ”det hördes i hela jävla kommunen”. Fick direkt ångest för att jag skällde på honom.

Efter eventet, som vi slutade femma på, förklarade domaren att jag var tvungen att nudda med båda fötterna, och den informationen hade jag ju missat. Fick pudla och be om ursäkt, hehe. Skäms Isabel.

EVENT FEM – kräk-svimma-dö av burpees

Efter fjärde eventet trodde vi att det var dags att åka hem, men tydligen var det ett event TILL. Vi hade maxat ut ALL energi på föregående event, och hade INGET i reservtanken. Då annonserade de ut att vi skulle göra en dirty thirty. Åh, vad det är för något? JO:

30 böjar
30 utfall med kettlebell ovanför skallen
30 marklyft
30 snatchar med kettlebell
30 thrusters
30 synkroniserade burpees över skivstången

Vid något tillfälle ”skojade” jag med Amanda och sa att vi borde åka hem och titta på film istället. Jag var dödsseriös, men skrattade bort förslaget när jag såg att hon tänkte köra. Det blev en halvtimmes vila i bakluckan på bilen åtminstone.

Tre kettlebell-snatchar och en liten höftrullning á la Ricky Martin var det enda vi orkade som uppvärmning, sedan var det dags att skrapa fram dagens sista tunnelseende. Allt gick skapligt fram till thrusters, och då jävlar tog det emot.

Vetskapen att man skulle pumpa ut det sista ur kroppen gjorde att ögonen till slut gick i kors. Jag hade INGET att ge och tog mikro-powernaps i en halvsekund på varannan burpee. Till höger hörde jag Api skratta åt mig, till vänster gormade Alex: ”DET ÄR DET SISTA DU GÖÖÖÖR!!!!”

”Ja, det sista jag gör I LIVET”, tänkte jag. För fan vad varenda cell i kroppen gjorde ont då. Andningen fungerade liksom inte, ögonen rullade bak i skallen och benen ville inte samarbeta.

SAMMANFATTNINGSVIS:

Allt som allt slutade vi alltså sexa, och jag är extremt nöjd. Vi har skrattat hejdlöst och haft så himla roligt, och fått enastående pepp/coachning/fotograferande från Alex, och till Linnea och Sara som hejade på plats. TACK till arrangörerna, och till alla som dessutom skickat fina och peppande meddelanden under hela dagen! Och störst tack till min älskade vän, ivriga påhejare och fantastiska lagkamrat Amanda <3