Utan att veta varför har jag de senaste dagarna varit så förbaskat negativ. Trött, grinig och… negativ. Det har känts som att huden är för trång för min kropp, att det liksom kliar och skaver. Som ett barn i kollektivtrafiken med tre tighta overaller som inte går att slita av.
Och på tal om att slita: när jag är på detta humör tenderar jag att klösa sönder min hårbotten. Där är vi nu.
Att jag inte alltid är en solstråle är en sak, det är väl ingen, men jag blir tokig när det går ut över mina vänner. Jag kommer sent, skrattar halvhjärtat åt skämt och SKÄMS fan över hur dålig vän jag är just nu. Avslutar konversationer lite för snabbt, ställer in, svarar inte på meddelanden… Jag har ingen ork. Ingen gnista. Försöker samla kraft, göra blicken piggare och rösten mer alert, men det tar bara några sekunder innan jag faller tillbaka i halv-dvalan.
Saker jag blir trött på:
(the not-so-very-complete list)
Mig själv. Mitt humör. Att jag har tusen idéer men inte får något gjort. Att min stubin är kortare än klänningarna jag bar som 18-åring. Att jag inte kan suck it up som alla andra verkar kunna. Folk som inte förstår skämt på Twitter. Att detta garanterat är PMS. Att PMS finns. Att min hy är helt j*vla katastrofal. Att jag svär för mycket. Att jag känner precis som jag gjorde HÄR men ändå inte kan navigera i känslodjungeln. Att nya säsongen av Prison Break är totalt värdelös. Att jag inte kan vara ens LITE stolt över mig själv, någon endaste gång.
Det var nog allt för nu. God natt.
7 Comments
Fina du! Vi vet PRECIS hur det känns.
PMS är vidrigt och högst jävla verklig även om våra hjärnor jiddrar med oss när vi mår som sämst.
Hoppas du har en ok dag!
STOR kram!
Jenny & Charlie på PMS-Podden
https://www.instagram.com/pmspodden/
http://pmspodden.libsyn.com/
kram! <3 jag förstår hur du känner. jävla PMS!
jag kom att tänka på den här artikeln, precis när jag skickat iväg den förra kommentaren; http://www.dn.se/insidan/mensen-ar-alltid-ett-tecken-pa-halsa/
jag hoppas inte du tar den som alltför klämkäck, även om den har sådana drag. sen jag läste den första gången känner jag mig mer ”okej” med min PMS. och som de skriver i artikeln lever vi i ett samhälle där vi inte passar in, just den veckan, och bara den kunskapen ger i alla fall mig lite tröst. hoppas du snart är igenom allt som känns crap!
Hejsan!
Läste en artikel på Expressens hemsida om hur Lovisa Giertta blev behandlad i ett hockeyomklädningsrum och upptäckte att det fanns en länk till en annan artikel, en om dig och hur du blev trakasserad inför Europa League-finalen. Fruktansvärt tråkigt att ni inte tillåts att göra ert jobb utan att drabbas av sexism. Stark av både dig och Lovisa att ni tar upp det. Jag håller på er i alla väder.
Nu var det egentligen inte det jag skulle ta upp, utan det faktum att jag känner igen mig på pricken i din utmattningssyndromssituation (tror att jag stavade rätt). Gick själv in i väggen i januari 2015, efter att ha jobbat häcken av mig som reporter/redaktör på stressiga tidningar, skrivit två fantasyböcker, engagerat mig i en kulturfestival, ignorerat varningssignaler, sovit för lite, blivit sjuk längre och oftare … Ja, du vet ju.
Ville bara tacka för ditt levande och ytterst vältaliga sätt att sätta fingret på hur det känns, och är, att vara utbränd.
Sedan hoppas jag att du mår bättre och bättre allt eftersom. Som du säger, ”baby steps” är det som gäller.
Min väg framåt, bort från stressen, är vindlande. Just nu jobbar jag ”hela” 25 procent. Wow, liksom.
Men, men, jag ska nog hitta rätt så småningom.
Till dess, fortsätt var den du är och var rädd om dig.
Vänliga hälsningar,
Stefan Hagel – journalist, författare, antropolog, fotograf, utbränd
Hej! Stort tack för din kommentar. Lika beklämmande det är att se fler hamna i denna soppa, blir det någonstans en tröst att se fler berätta om sitt tillstånd och sudda ut eventuella tabun. Hoppas verkligen du känner samma tröst som jag i det! Ta hand om dig!
Efter att ha kollat igenom alla (tror jag?) dina videos och blivit avis (fast unnar dig det, men du fattar) på hur fin, duktig, ROLIG du verkar vara och nästan blivit lite ledsen för att jag inte känner mig lika bra som du osv var detta så befriande att läsa. Känner DU såhär ibland så känner jag mig okej som också gör det ibland.. Speciellt det sista du skrev om allt aldrig vara stolt.. känner igen mig så väl :)
Och en fråga: vill testa crossfit, vågar inte pga att jag (inbillar mig att jag) inte kan hoppa, inte har kondition nog, inte kan tekniken tillräckligt väl osv. Hur bra/vältränad måste en vara innan en testar crossfit?
Är glad att jag missat din blogg så länge att jag har massor att läsa ikapp nu, Yay!
FRIDA! För att börja med Crossfit krävs exakt ingenting. Det fina är att allt anpassas efter ens egen nivå, och har man inga förkunskaper rekommenderar jag en nybörjarkurs för att bara komma igång. Jag tycker iallafall det är svårt att gå till en träningslokal och bara KOMMA PÅ NÅGOT att göra – då kan det vara skönt att lägga över det ansvaret på någon som kan. PLUS att det kanske ger lite trygghet att veta så man gör rätt i vissa lyft osv, så man inte får ont.
Jag brukar tänka på hur jag vill ha det när jag blir gammal: om jag inte äventyrar och provar saker som 26-åring kommer mitt liv antagligen bli ganska enformigt, tråkigt och… segt. Även om det tar emot att prova nya saker, att det är läskigt och känns jobbigt inför så är det ju för fanken vad som gör våra liv lite speciella. Och om man inte tar tag i att göra saker i ung ålder, så kommer man nog antagligen inte göra det som gammal heller.
Ibland måste man bara stänga av hjärnan och alla oroskänslor, och bara köra. Man kan planera i evigheter, men om man inte agerar händer ju de facto ingenting. HOPPAS du provar!! KRAM!