Open-brevet #5

Oraklet i Delfi! Saida! Bläckfisken Paul! Isabel Boltenstern! Alla dessa välkända exempel på begåvningar som tydligen kan se in i framtiden. I måndags satt jag i en bil med min vän Anso och sa att ”det känns längesedan man gjorde marklyft i Open, och det borde vara dags för handstand pushups också. Tänk så kommer Diane!”

Klipp till nattens release av Open-woden 20.3:

Mja, lite mallig blev jag allt, men det fick jag äta upp under passets gång. Även denna vecka har jag testat på Djävulsprovet™ direkt på fredagen.

TANKAR OM 20.3
Så hur gick det då? Well, jag bestämde mig för att köra 3:or i marklyften genom hela baletten. 70 kilo är jäkligt tungt för mig, men i början kändes det lite för snällt. På 15-varvet var jag dock ganska tacksam att jag inte tog fler från start – satan vad svajigt det blev!

HSPU, som brukar vara min paradgren, gick toppen första varvet. 6-5-5-5 dunkade jag av första varvet, men sedan var det som att baksidan av axeln drabbades av instant träningsvärk. Känslan man brukar ha 2 dagar efter ett grispass infann sig liksom MITT under woden. På 9-varvet var jag så slut att jag körde singlar. SINGLAR! Och knappt det gick.

En annan grej som är läskig är när man är trött under HSPU och dunkar ner i backen. Man övertygar sig om att något av följande två scenarion hänt: att man tryckt ihop någon disk, eller att man brutit hela nacken. Såhär efteråt känns man halvt stelopererad i övre ryggen.

Resultatet då? Mitt mål var att klara av Diane (första delen), och förväntningarna visade sig vara on point. Eftersom mitt markmax är 100 kg (taget en gång, vilket resulterade i superpaj rygg i 3 månader), kändes 93 kilo redan på förhand ganska övermäktigt.

Med 30 sekunder till godo var jag klar med mina 9 HSPU, och därefter gick jag och tappert drog i 93-kilosstången för att snabbt erkänna mig besegrad. Så var det med den saken!

NYTT PÅ CROSSFITFRONTEN
Dagens stora nyhet inom Crossfitvärlden har handlat om penalties som delats ut efter 20.1. Alla som kom topp 40 fick sina videos granskade, och tydligen har domarna varit benhårda. Givetvis är det bra att videos tittas igenom, men några problem kommer med det:

• Vinklar och klädesplagg blir viktiga. Knän och armar som ska låsas ut ordentligt, men en mjukisbralla ger inte samma tydlighet som trekvartstights. En filmning rakt framifrån avslöjar inte vad man ser snett från sidan.
• De utanför topp 40 kan ha gjort samma slarvfel utan bestraffning. Sam Briggs låg tvåa i världen efter 20.1, men med den nya reviewen trillade hon ner till plats 292. Om vi leker med  tanken att alla 291 framför henne blivit granskade med samma ögon, hur många hade då klarat sig? (OBS, jag säger inte att det är fel att rätta, snarare synd att inte alla kan rättas på samma vis)
• Görs det skillnad på folk och folk? En diskussion som pågått flera år handlar om varesig Crossfit premierar sina ”favoriter” eller inte. Om det ligger något i det kan jag inte svara på, men visst känns det märkligt att Rich Froning inte fick en enda no-rep för sina barfacing burpees på announcementeventet Crossfit hade? Där kravet var att hoppa jämfota? Vill ni se själva kan ni klicka HÄR och köra workouten på 0,25 hastighet. Har tagit två skärmdumpar helt random i videon, utan att behöva leta, för att prove my case:

NÅVÄL, det var allt från denna Janne Josefsson-spaning. Stora journalistpriset, jag väntar på ert samtal.