Ni vet hur man vid en viss tidpunkt inser att man är en kopia av sina föräldrar? Hur man plötsligt begriper att allt man kämpat mot hela uppväxten hunnit ikapp en? Den stunden kom idag när jag hörde följande ord bubbla ur munnen:
”Åh älskling, kan du inte ta en bild på mig framför de här fantaaastiska rosorna?”
I samma sekund BLEV jag mamma Boltenstern:
För att sedan kompensera händelsen föreslog jag en ”lite spexigare bild” för ”det känns ju mer som jag” – och POOF så förvandlades jag till pappa Boltenstern:
Idag tog vi sovmorgon till strax innan lunch, sedan strosade vi runt i superparken igen. Det är ett botaniskt paradis, och hade denna park legat i Stockholm hade den kryllat av Instagramkända modebloggare. Men här i Madrid? INTE EN KRAKE. Det var vi och tre andra personer i hela rosenträdgården!
Imorgon börjar Regionals, så krafterna skulle sparas. Vi låg såhär mysigt i skuggan, sedan tittade vi på förbipasserande hundar. När jag ändå skrivit att jag är extremt lik mina föräldrar kan jag fortsätta berätta att min hand ser ut att tillhöra min bror på denna bild. Alltså den är IDENTISKT med hur hans nävar ser ut?
Nu börjar det närma sig middag, så vi hörs imorgon igen!
1 Comment
haha, förstår vad du menar! men alltså, den där rosenträdgården ser ju verkligen magisk ut, så jag förstår din reaktion.