Jobb

Vi väntar, väntar, väntar…

21 mars 2020

Trots att jag alltid jobbar hemifrån har jag dragits med i någon kollektiv karantän-blues. Jag känner mig HOPPLÖS. Får inget gjort. Stirrar ut i tomma intet och är helt oinspirerad till precis allt. *munter inledning på blogginlägg*

Denna vecka var planen att jag skulle programleda damernas OS-kval i handboll, men som ni vet vid det här laget har alla idrottsevenemang ställts in eller skjutits upp. Just nu är allt bara ett ingenmansland där vi väntar. Och så spekulerar vi, uppdaterar nyhetskällorna och… väntar lite till.

Jag har blivit uppringd av tre frilansande kollegor den senaste veckan, alla i mild panik över att alla deras gig blivit inställda. ”Har du någon reportageidé på gång?”, frågar den enda och ”jag har inte en enda dag inbokad framöver”, säger den andra. Det finns inget att göra. Ingen anlitar ljudtekniker, grafiker, fotografer och scriptor när ovissheten är som den är. I TV-branschen kan man inte rädda kompisar genom att köpa presentkort på tjänster, tyvärr. Eller det kanske vi ska införa?

Min plan B, efter att livesändningarna ställdes, var att klippa en dokumentär jag spelat in över det gångna året, men i och med att OS ligger i farozonen för att skjutas upp har jag mest öppnat redigeringsprogrammet och konstaterat att 23 timmar material är SUPERMYCKET att gå igenom i realtid. När min dator laggat sig igenom 45 minuter (vilket motsvarar 3%) fick jag ett mildare utbrott. Eftersom jag sitter i karantän från jobbet (p.g.a har varit i ett rödlistat Spanien) kan jag inte åka in och klippa på jobbet – så istället har jag försökt boka intervjuer.

Let me tell you: idrottare är inte superpepp på att spela in TV i Coronatider. De vet inte ens om de kanske snuvas på ett OS. Så vi väntar. Avvaktar och ser vad som händer. Och skäms för att vi klagar i en vardag som är bra mycket värre i ett krisdrabbat vårdsystem. Många tankar i huvudet samtidigt idag…

Istället har jag börjat koda en hemsida till boken. Jag har organiserat alla mina kontorsprylar i skrivbordshurtsen. Lagat köttfärssås åt en halv skolklass. Men framförallt har jag stirrat ut i tomma intet och bara känt mig kollektivt lamslagen. Orolig, nipprig och rastlös på samma gång.

Video

Saker jag gillar A-Ö

2 mars 2020

Den senaste timmen har jag kollat igenom mina gamla Youtube-klipp från 2012-2017. Skämskudden har varit framme, men jag har också SKRATTAT HÖGT åt mina egna skämt? Jag var så jäkla mycket roligare förr? Innan man behövde bli vuxen och sånt där.

Anledningen att jag kollar tillbaka är för att jag funderat på att göra småklipp igen, men schhh… säg inte till någon. Har fortfarande inte bestämt mig eftersom det dels tar en faslig massa tid, men också för att det känns som om jag tappat stinget. OBS, säger inte detta som barn på förskolan som bara “kolla min fula teckning” så att andra skulle säga “nej den är såååå fin”, utan undrar GENUINT om det skulle bli bra nu när man snart fyller 29 och… Fast kanske är det precis detta jag behöver? Ha lite kul igen? TRAMSA lite? Oh well, ni hör ju ambivalensen…

Några favoriter är när Alex skulle sminka mig, 10 saker jag lärt av min utmattning och… när jag såg klippet där jag listar mina favoritsaker från A-Ö kände jag först:

WOW, det här borde jag göra igen, vilken härlig idé!

Men efter att ha sett klippet tänkte jag istället:

WOW, det här ska jag dunka upp på bloggen tre år senare för jag har inte ändrat åsikt om NÅGOT!

Without further due kommer här 6 minuter trip down memory lane. Vill också passa på att tacka mitt hår för dess fantastiska insats just denna dag: