0
Bebislivet

En riktigt bra dag

12 november 2021

You heard me – idag har varit en riktigt bra dag! Givetvis har fredagsfaktorn gjort sitt, men även dessa grejor har gjort gott för helhetsbetyget:

RESEBOKNING INFÖR JULEN

Efter mitt lilla meltdown där jag saknade min familj slog jag slag i saken: jag behövde ett datum att se fram emot då vi ses igen! Idag bokade vi en julresa till Spanien och det ska bli ljuvligt. Båda mina föräldrar med respektive, min bror med familj OCH Alex föräldrar ska fira jul ihop i år, och det är till exempel första gången min mamma träffar Alex pappa. KNÄPPT när de har ett gemensamt barnbarn men aldrig setts!

RULLTRAPPEPREMIÄR MED BARNVAGNEN

Efter att ha tröttnat på nedkissade utomhushissar var det idag dags att ta vagnen i rulltrappa för första gången. Jag har varit lite skraj för det med tanke på snittet – jag får ju inte lyfta tyngre än bebisen (5 kilo) och har drömt svettiga mardrömmar om hur jag tappat vagnen halvvägs ner. Idag hade jag vännen Sara med mig som moraliskt stöd och krockkudde nedanför i trappan. Allt gick prima!

LUNCH MED EN VÄN

…och den där Sara, henne åt jag lunch med idag! Hon messade imorse, och det blev en höjdpunkt att se fram emot!

BEBISVACCINATION

Det låter ju som en märklig höjdpunkt, men att besöka BVC är en fröjd. Efter mina värdelösa erfarenheter av MVC så blev bytet till nya mottagningen ett måste, och tack vare rekommendationer sökte jag aktivt upp en tjej som heter Karolina. HON ÄR SÅ BRA! Rak, tydlig och fri från tröttsamma moralpinnar. Ska köpa med mig en chokladask nästa gång jag ska dit!

FAMILJEPROMENAD I SOLEN

Efter någon dag med novemberrusk gjorde det gott att se the good old sun igen. Alex körde halvdag och därefter promenerade vi med Ilse och Ingrid i skog, nere vid vattnet och drack kaffe. Precis såhär visualiserade jag mig första tiden med bebis, och att ha lite föräldraledig tid ihop är inte dumt.

Bebislivet

Tillsammans är man mindre ensam

11 november 2021

Jag har precis läst igenom kommentarerna ni lämnade efter förra inlägget. Först och främst: stort jäkla TACK! Vilken ynnest det är att ha digital närkontakt med så mångla kloka och omtänksamma tjejer! Önskar att alla hade er ett textmeddelande bort, för om det är något jag begripit, så är det att alla (!) verkar ha känt precis samma ensamhet som jag. Tillsammans är man mindre ensam.

Så hur gick det med allt? Alex kom hem från jobbet efter att jag ringt och störtbölat, och då bestämde vi att han ska försöka jobba mer hemifrån den här första tiden. Redan timmen efter att han ställt skorna i hallen hade vi klickat hem ett höj- och sänkbart skrivbord – 24 timmar senare kom leveransen och idag har han stått exakt 4 meter från mig och knappat på datorn. Vi har inte pratat med varandra, och trots att han gjort sitt och jag mitt, så har det varit så EXTREMT skönt att bara ha honom i samma lokal. Tillsammans är man mindre ensam.

Men redan samma kväll hände något som värmde gott i hjärtat. Vi tog en promenad till Ica, och när vi kom hem stod ett litet julkit utanför dörren. Det var min granne, vän och fellow julälskare Sofia som varit förbi med julmust, godis och te som ett peppande det-blir-bättre-kit. Mitt labila känsloregister slog i taket, denna gång av typ… tacksamhet? Så jag bölade igen, en skvätt. Återigen: tillsammans är man mindre ensam.