det är söndagen den 30 november 2014, och jag är tjugotre och ett halvt år gammal. till vardags är jag programledare, reporter och reportagemakare men just nu kan jag enbart kalla mig utbränd. eller utmattningsdeprimerad, som det heter på kliniskt läkarspråk.
jag har alltid varit en energisk människa, alltid gillat att ha fullspäckat schema och alltid längtat till den dagen ordning&reda släpper sina nya kalendrar för att man då får nya dagar att planera. jag gillar att ha fullt upp. pluggar jag heltid måste jag ha två deltidsjobb vid sidan av, och om jag jobbar 70 timmar i veckan tänker jag att jag ändå, kanske, om jag bara anstränger mig, kan läsa någon ekonomikurs på distans samtidigt.
mitt problem är, och har alltid varit, att jag tycker allt är så förbannat kul. allt jag ger mig in i slukar 100% av mitt fokus, oavsett om det är att skapa den ultimata julmusiklistan på spotify eller ett jobba på en av landets största tv-kanaler. jag älskar mitt jobb, och detta är den simpla anledningen till att jag orkat jobba 60-70 timmar i veckan utan pauser. ren och skär jävla vilja och passion.
★ ★ ★ ★ ★
★ ★ ★ ★ ★
när jag kom till läkaren med mina utbrändhetssymptom bad hon mig beskriva det gångna året. jag började berätta om den där JVM-turneringen i malmö där jag jobbade från 06.00 till 23.00 varje dag i två veckor, för att sedan gå vidare till OS i sotji där jag sov under min kollegas skrivbord så fort det gavs tillfälle. därefter var det ju fullt upp med hockeyns kvalserie, samtidigt som jag underhöll ett långdistansförhållande så gott det gick. jag berättade vidare om att jag blev sjuk varje gång jag fick en ledig helg, och att jag till slut inte ens hade tid att bli sjuk längre. hur koncentrationsförmågan var i botten och att jag inte kunde titta på tv för inget gick in i huvudet på mig. jag berättade om hur mina 592582 blodprover inte visade någonting, hur jag kände mig mindre och mindre som mig själv, hur jag tappade humorn, humöret och livslusten. hur jag började tänka tankar som att det inte hade gjort något om mitt SAS-plan mellan stockholm och ängelholm störtade för att jag inte brydde mig om jag dog.
”det är inget snack om saken, det här är en heltidssjukskrivning”, sa hon och såg orolig ut. jag storbölade.
såhär i efterhand vet jag inte om det var av lättnad eller ledsamhet jag grät, för det hade gått så långt att jobbet var det enda jag hade kvar. det låter fruktansvärt, men tyvärr försummar man alla andra komponenter i sitt liv när man är stressad och lägger allt sitt krut på arbetet. förhållandet, vännerna, familjen, träningen, maten, sömnen lägger man noll vikt vid.
jag minns hur jag tänkte att det var helt onödigt att jag tittade på tv-serier för om jag istället bara la de där dyrbara timmarna på att exempelvis läsa på om de hockeyallsvenska spelarnas livshistorier hade jag blivit bättre på mitt jobb. jag brukade lösa sudoku på flygplan, men kom på att jag kunde använda den tiden till research istället. varför läsa en bok när man kan läsa på om juhamatti aaltonens karriär?
under mina fem första veckor som sjukskriven låg jag bara hemma och var okontaktbar. jag sov minst femton timmar om dygnet och hade ungefär lika mycket livslust som en överkokt zucchini. jag orkade inte träffa folk, tackade nej till fester hos mina bästa vänner och kunde inte ens titta på tv eftersom koncentrationsförmågan var i botten. vissa dagar gav jag mig fan på att göra något, gå på en fest eller så, men det resulterade i att jag låg hemma med feber i dagarna fem för kroppen sa åt mig att ge fan i det där. idag är det bättre, tack buddha, men fortfarande långt ifrån bra. jag saknar jobbet, hockeyallsvenskan och mina fantastiska kollegor varje dag.
★ ★ ★ ★ ★
jag skyller inte min utbrändhet på någon, inte ens mig själv, för vem i hela friden visste att det kunde gå såhär illa av att göra något man tycker så mycket om? det finns ändå några grejor jag lärt mig som jag kanske kan berika era hjärnor med.
1. man måste säga nej, och det måste också finnas någon som förstår nej:et.
även om jag flera gånger förstod att jag jobbade orimligt mycket sa jag sällan ifrån. ”man vill ju inte klaga”, tänkte jag. i mitt fall behövde jag någon som stoppade mig, och jag tror att många chefer måste arbeta med detta i tider som dessa, speciellt i mediebranschen där du vet att du kan ryka snabbare än någon hinner säga ”parabolantenn”.
2. världen går inte under om du inte jobbar övertid.
innan jag blev utbränd kände jag att jag var den enda som kunde göra vissa saker. om jag inte åkte till malmö på den där reportageresan blev den inte gjord, och programmet skulle bli sämre. nu förstår jag bättre, att en person som är SÅ viktig för ett företag 1) inte finns, eller OM hen finns 2) har en GANSKA mycket fetare lön än jag har.
3. du gör ett bättre jobb om du har ett balanserat liv.
hur kul jobbet än är så finns det en anledning att det heter 40 timmars arbetsvecka. det är en rimlig arbetsmängd, och visst sören kan man jobba övertid ibland, men inte 20 timmar extra varje vecka året om. när du gör annat (fikar med vänner, går på bio, lagar middag med familjen osv) laddar du dina arbetsbatterier, så prioritera sånt här!
4. din övertid sätter ett dåligt exempel.
ju mer jag jobbar övertid, desto större press sätter jag på mina kollegor att göra detsamma. detta gör i sin tur att ledning och chefer inte känner att de behöver anställa fler eftersom allt mirakulöst löser sig. på ett företag där majoriteten jobbar övertid är det uppenbarligen något som är fel i planeringen.
5. sluta bli hög på beröm från omgivningen.
alla de där kommentarerna om att jag är den yngsta OS-reportern genom tiderna, eller att vissa överförfriskade krakar på krogen känner igen mig som ”den där hockeybruden” betyder exakt INGENTING när man ligger hemma och inte ens kan laga mat åt sig själv.
6. balansera din arbetsenergi.
i denna text har jag nämnt arbetstimmar och övertid till förbannelse, men mycket handlar ju om hur mycket energi jobbet kräver snarare än timmar. att ha en sändning eller spela in reportage kräver mycket energi, och många sådana dagar sliter på kropp och själ. såhär med facit i hand inser jag att man måste ha lågenergidagar!
7. våga säga till på skarpen – och sök läkarvård.
jag gick mer än ett halvår med mina symptom utan att egentligen ta tag i situationen, och när jag väl gjorde det tog ingen det på allvar. inte förrän jag satt hos läkaren fick jag den hjälpen jag behövde, så känner du att det är på väg att gå åt helvete – sök hjälp, ring dina chefer eller skicka röksignaler eller VAD SOM HELST! att bara köra vidare trots att du tappat aptiten, håret och vännerna är ingen god idé.
och slutligen ska ni få ett utdrag från min dagbok precis innan min ”karriär” (pundigaste ordet i världen) tog fart. ett tecken på att jag då inte hade en susning om vad en utbrändhet innebar, och att jag var på väg rakt mot den:
den 28 juni 2012
”jag vill att dygnet ska ha 30 timmar. jag vill
jobba heltid med något jag tycker är så
kul att jag inte vill gå hem om kvällarna.”
PS. ni som vill ta del av den där julmusiklistan kan klicka här, så har jag inte gjort den förgäves iallafall.
PS2. en bok som hjälpt mig genom allt det här är ”meningen med hela skiten” av nina åkestam. julklappstips!
40 Comments
How can u take a picture of yourself sleeping?
Wow. You must be stupid.
PS 3. Vi ses snart min älskade vän, och då kan du tro att vi ska ladda batterier på alla möjliga sätt!
Åh Jingle Bellsi <3 jag missade för bövelen bussen när jag läste detta! Du är fantastisk, oavsett om du jobbar 70 eller 0 timmar i veckan, ms Hobbes. Håll i hatten för nu kommer lökigaste ordet ever (men jag menar det with all my heart): STYRKEKRAMAR <3
<3 <3 <3
Finaste Isabel! ❤️
Starkt att öppna sig och beskriva vad du ha gått igenom, kanske allra mest pga. att det inte är något som folk ens resonerar kring – att en ung, framgångsrik människa kan må dåligt till följd av sin framgång.
Jag hoppas att du kommer på fötter och lyckas hitta en balans i ditt liv. All lycka och kärlek från en medmänniska
Från en okänd till en känd.
Det viktiga är skapa känslan att framtiden inte springer ifrån en. Den bara tålmodigt väntar.
Du har en sprakande framtid och med din lyster och karisma genomlyser du TV-rutans annars statiska sken. I en värld av machomän, kissbomber och blåmärken svävar du – med bravur – med micken i hand och levererar något som många andra faktiskt inte kan.
Tänk på det…
Så vila upp dig och kom tillbaka starkare än någonsin. Hockeyvärlden behöver en tjej som dig!
TACK för den här texten. Jag ”kom själv ut” för ett par dagar sedan efter att ha åkt ambulans till akuten och blivit vidareskickad till psykakuten med liknande problematik även om det i mitt fall snarare har handlat om att jag inte har orkat sköta någonting, ej heller plugg/studier. Det betyder oerhört mycket för mig att se att någon jag beundrat sedan jag första gången hörde talas om dig i samband med att du fotograferade vid Rögles matcher också kan bli drabbad. Det må vara egoistiskt tänkt och jag hoppas att jag inte sårar dig men det hjälper mig att inse att jag inte behöver nedvärdera mig själv som sämre, med tanke på att till och med någon så grym som du kan bli drabbad.
Tack!!!
Hej
Har själv varit sjuk i två år pga. utmattningssyndrom och behöver du råd och tips så hör av dig. Håller föredrag om denna sjukdom. Krya på dig och ta en sak i taget/peter
Med tanke på kvalitén på många andra svenska hockeyjournalister behöver du nog inte ens jobba hälften så hårt för att överglänsa dem!
Men se nu till att krya på dig och ta hand om dig själv!
Hej. Har läst om hur det står till. Vill skriva att det viktigaste av allt är att man själv mår så bra som det går. Du gör helt rätt som tar hand om dig själv, så kan du återkomma sedan till ditt arbete när du är redo.
Lycka till och en kram till dig.
Du är enormt stark (kanske svårbegripligt just nu) som vågat ta steget att berätta och göra omprioriteringen. Dels det och att ställa krav på arbetsgivaren, det är inte det lättaste i vår bransch.
Andas, sen kommer du komma tillbaka som den jävla grymma hockeyreportern du är. Du behövs i branschen med din glädje, din kunnighet och din lekfullhet. Den kommer Viasat att älska för evigt när du är pigg och kry igen och den borde de satsa mycket investering i.
Kör bara kör, det är inte alltid ett lysande sätt att ta sig an verkligheten.
Hoppas du blir bättre och en eloge till dig att tala ut om det såsom du gjort!
Styrkekramar!
Duktighetsprinsessan. Sån är även jag.Ung tjej som vill vara lite bättre än kollegorna. Så måste man jobba mer än dem…. Väljer ändå att se det som en utvecklingsmöjlighet! Trots att hjärtklappningen i hjärnan får en att vilja hugga huvet av sej själv ibland. Övertiden i det statliga svenska företaget blev något dyrköpt.
Bra skrivet.
Tack!
Min största rädsla i livet har alltid varit att jobbet skulle bli mitt liv, det låter som helvetet på jorden.
Detta tror jag kommer att ta tid att återhämta sig ifrån. För det första undvik ordet utbränd. Något sådant finns inte vilket beror på att ”utbränd” innebär indirekt att något är oåterkalleligt och det stämmer inte. Människan är en fantastisk varelse och har egna självläkande förmågor. Men Det kan ta lång tid, man pratar ibland om flera år. Att inte acceptera dess läge och att kämpa emot kommer bara stressa ännu mer och förlänga hela sjukdomsförloppet.
Förstår inte hur människan kan tro att sömn inte är viktigt. Visst om det rör sig om några nätter, men i ditt fall så handlar det om okunskap samt brister från arbetsgivarens sida att se att Du inte ska jobba så mycket. VAD får du för tack av dem nu när det är du som får betala dyrt? alla är vi utbytbara i dagens samhälle….
Kanske att jag låter hemsk, men nej det är jag inte. Men jag är så satans trött på att människor tror att vi inte har en biologi som är i behov av regelbundenhet och Homeostas. Önskar Dig all krya på Dig. / Mia
Ska kanske börja med att erkänna att jag inte visst du var sportkommentator men såg din bild i tidningen och kände igen dig från dina Youtube klipp. Med dessa klipp har du spridit så mycket glädje och skratt till iaf mig och säkert många andra. Så jag samlar min mentala förmåga och försöker överföra tillbaka lite positiv energi till dig:) du glädje spridare av rang!
Krya på dig. Skynda långsamt och välkommen tillbaka i rutan så småningom.
Krya på! Du är saknad i rutan.
Du är en fantastisk person Isabell och det är otroligt stark av dig att berätta hur då mår så öppet.
Jag har följt dig på din andra blogg och på youtube i två års tid och du har fått mig att le och skratta många, många gånger!
Krya på dig och hoppas att du kommer tillbaka snart igen.
Du är saknad.
Är som du sjukskriven av samma anledning är inne på 10 veckor nu och en viss rastlöshet börjar infinna sig. Tar dock en sak i taget och som många redan nämt ”skyndar långsamt”.
Krya på dig!
Härligt att du fått reda på vad som har hänt dig. Ta hand om dig, ”ingen” tänker på hur du mår förutom du, en lärdom man får dra. Ser fram emot din framtida comeback, du är begåvad!
Väldigt trist att höra! Tycker att du är grymt bra på Viasat, framförallt verkar du vara en skön person med en rolig humor. Har följt dig sen du jobbade på hockeysverige.
Krya på dig och försök att fokusera på annat än jobb i fortsättningen!
Hej,
Tack för att Du ger psykisk ohälsa ett ansikte utåt.
Ett gott råd ifrån hjärtat är att göra sådant du blir glad av, men också överväga om det är värt bakslaget du får där efter.
Jag är inne på min egen sjukskrivning för utmattningsdepression, men kände likadant denna gången som förra att där är något mer, något mer kan inte kunde bli klok på.
Det visade sig att jag är Bipolär.
Men låt inte du själv eller någon annan sätta stämpeln på dig som utmattningsdepression, Du är Du, men nu måste du börja vara rädd om dig!!
Du kommer troligen inte ha samma uthållighet som tidigare osv. Vill inte göra dig ledsen men var beredd på att du kommer möta folk som inte förstår, det är baksidan av detta.
Var beredd om du inte märkt det redan att dom man trodde var ens vänner kan försvinna, räkna bort dom o låt dom inte komma tillbaka när du börjar må bättre.
Och två saker till 1 Så lång tid det tog för dig att bli sjuk, dubbelt så lång tid MINST tar det att bli frisk, låt inte läkare, Du själv eller FK stressa dig tillbaka Allt handlar dom Dig i ditt mående, 2 och den viktigaste Du är INTE ensam. Vi är många som har någon form av psykiskt ohälsa.
Kram till dig!
Hejar på dig och hoppas du hittar ett sätt att jobba på som du mår bra av framöver. Du fixar det här!
Så bra du beskriver det.
Så modigt att blotta dig.
Måtte din tillfriskning blir fullständig.
Jag gick mycket längre och brände ut mig 2 gånger trots att jag tyckte jag lärt mig mycket, kommer nog inte igen trots attt jag ständigt kämpar…
Alltså gör inte om detta!
En stor kram för ditt mod och din kärlek till dig själv!!
[…] Den andra var Isabel Boltenstern är sjukskriven från tv som bygger på hennes bloggpost problemet med att gilla sitt jobb för mycket. […]
Lång tid har gått sedan jag träffade dig. Av en slump snubblar jag över din blogg och detta inlägget. Måste säga nåt.
Min karriär tog raketfart när jag fick mitt drömjobb, sen small jag rakt in i väggen. Jag försökte reparera mig själv på egen hand och pga mitt speciella jobb så mörkade jag mitt tillstånd.
Fortfarande ingen som vet, men nu vet jag åtminstone själv att det finns gränser. Och det gäller att hantera dom stressorerna hela tiden.
En dag i taget Isabel.
a.
Hora, akta dig.. du är en ful individ utan bröst.. HAHA, tror du själv att NÅN vill ha dig.. sluta ring gör nåt annat vad som! Du får hitta en annan..
Du gjorde bort dig för hårt denna gång.. hör du av dig igen så kommer jag att döda dig. Du vet ju varför. Ha det bra, hej då! :)
Så bra var du
Mina vänner vill att jag slutar skriva, de beskriver mig som barnslig.. men isabel, brösten isabel, brösten.. var är de.. du ser ärligt talat inte bra ut.. inga former, ingenting! :) det var sista gången du hörde av dig till mig, var det värt det. Lycka till
Annars vet du vad som väntar dig :)
Alltså man blir fan MÖRKRÄDD när man ser ovan kommentarer. Skickar all kärlek och styrka till dig som måste försöka ignorera detta. Fy fan vad hemskt.
Starkt av dig att dela öppet! Var i din ålder när jag gick igenom detsamma som du. Känner igen mig i din beskrivning o de idiotiska kommentarer från omgivningen. Detta behöver verkligen synliggöras mer! // Kattiz
Even sick in bed, you’re sexy as hell. :-)
[…] mig. Någon som vill mig väl. Någon som tycker att jag ska läsa ett inlägg. Inlägget heter ”Problemet med att gilla sitt jobb för mycket”. Jag läser. Tårarna trillar. Och jag relaterar hårdare än vad jag någonsin gjort tidigare […]