Q&A

Q&A – mina bästa minnen, tatueringar och flygknep

15 december 2017

Först och främst – TACK för alla frågor ni ställde under frågestunden! Det har blivit dags att besvara några av dem!

Dina topp 3 bästa minnen i lajvet samt vem du tycker bäst om i hela Malmö.
– wenchea

Oj, det här var klurigt. Med reservation för ändring kommer här ,~*topplistan över livets bästa minnen*~, so far. För spänningen skull går jag från plats tre till ett.

3. När vi hämtat vår hund Chippen från en kennel, och han skulle sova första natten i min säng. Jag var ungefär elva år, hade velat ha en hund sedan urminnes tider och fick nu äntligen sova bredvid en superlen labradorvalp på åtta veckor <3 blir varm bara jag tänker på’t.

2. När frågeskrivaren och jag skulle redovisa en sketch på engelskan i mellanstadiet och inte kunde sluta skratta. Vi skulle leka fågelskådare som skymtade ”baby biiiiirds” på bästa brittiskan, och låg på mage med händerna hoprullade som kikare. Och när Wenche börjar skratta darrar hennes näsborrar. Och då skrattar jag. Och hon skrattar åt hur jag skrattar, och då finns det ingen hejd.

1. Dagen då jag nedbruten och fördärvad lämnade mitt förra jobb, sade adjö till min trygghet och rev mitt kontrakt trots att jag var bombsäker på att jag aldrig skulle få ett jobb i samma bransch igen. Jag hade förlikat mig med att söka nya jobb, kanske återvända till IKEA eller börja plugga, men visste bara att jag inte kunde vara kvar.

Så jag lämnade, skrev ett instagraminlägg som tidningarna snappade upp och sedan satte jag mig i en park med två vänner för att njuta av fredagen. Och då ringde telefonen. Och igen. Och igen. Och igen. Och inom loppet av fem timmar hade jag bokat in fyra jobbintervjuer – i samma bransch, med samma arbetsuppgifter som jag var van vid. För första gången fick jag en tydlig indikation på att det inte var mig det var fel på. Jag hade gjort ett bra jobb och det var inte över bara för att en utbrändhet kom och störde. Egenvärdet lämnade obefintlighetsstadiet, vilket jag är förbaskat glad för idag.

Och den bästa människan i Malmö är frågeskrivaren själv, som råkar vara min barndomsvän!

Smultronställen i Skåne?
– pezhmanpars

isabel-boltenstern-kullaberg

Åh, jag är ju väldigt betuttad i Kullaberg! Packa en fikakorg, ta på dig klättervänliga skor och åk hit med trevligt sällskap under sommaren! Mina vänner Linn och Wenche tog med mig hit på min födelsedag för några år sedan, så otroligt uppskattat!

Andra härliga platser: Hven, Glumslövs backar och Linnéaträdgården i Helsingborg.

Jag undrar hur många hål du haft i tänderna.
– juliaschwamberg

Som barn hade jag hål i tänderna he-e-ela tiden! Minns att jag borstade tänderna stup i kvarten men ändå fick hål. Någonstans efter tio slutade jag räkna… (TACK, för din otroligt gripande fråga, fd. pluggkompis och sockerjunkie <3)

Berätta om din/dina tatueringar.
– alicesjuholm

Mina tatueringar är inte de mest genomtänkta, men jag gillar dem! Först har jag en Harry Potter-tatuering på foten där det står obliviate inom parentes. Det är besvärjelsen Hermione raderar sina föräldrars minnen med innan hon åker på horrokrux-jakt. Den har ingen djupare betydelse, alltså inget minne av en ”person jag vill radera ur mitt liv”, som alla verkar tro.

Därefter har jag Lilu och Kirk intatuerade på vars ett långfinger. Det är smeknamnen på Wenche och Linn, mina kära vänner som jag skrev om i Kullaberg-frågan här ovan!

På revbenen har jag en miniatyr-liggande-8, för som 18-åring tyckte jag tydligen att evighetssymbolen ”hade något”.

Sist men absolut inte minst, tatueringen jag varje vecka förtydligar för folk: det står Alex på min arm. Ni som följt mig ett tag vet att min pojkvän heter Alex, men ni som följt mig ÄNNU längre vet även att min bror gör det! (Why make things complicated?) Det är alltså brorsans namn jag har på armen, oberoende av vad pojkväns-Alexander försöker tuta i er.

isabel-boltenstern-tatuering

Hur långt kan du egentligen kasta en liten boll? ♂️
– charrysson

HEH, jag har inte testat på 15 år, men kom ju för fanken TVÅA I SKOL-OS (i nordvästra Skåne bland 10-åringar för att vara petig) och då blev det 32 meter. Ska nog göra ett test framöver!

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply Charlotte 15 december 2017 at 22:50

    Hej!
    Har du haft några nackdelar av att vara så öppen om din utmattning? Är själv sjukskriven för det nu och tycker ibland det är svårt att känna hur öppen jag kan vara, typ slösar jag bara min energi eller är det värt att berätta? Svårt också när man själv knappt fattar vad som händer med en…
    Uppskattar dina och andras erfarenheter enormt!
    Tack för en bra blogg och kloka ord i många ämnen!

  • Reply Emilia Westerström 19 december 2017 at 20:53

    Haha alltså kast med liten boll…. mitt rekord är nio meter. NIO.

    • Reply Isabel 21 december 2017 at 21:25

      HAHA <3 nio är fan starkt jobbat ändå.

    Lämna ett svar till Emilia Westerström Cancel Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.