Reaktionsvideos, brunch och lägenhetsvisning

Okej, jag har officiellt tappat det totalt. De tre senaste timmarna har jag skuffat runt i YouTubes obegränsade djungel och hittat en ny favoritkategori att förkovra mig i: baby-announcement-videos! Tidigare har jag varit besatt av militärpappor som kommer hem och överraskar sina barn i skolgympasalen, så det ligger ändå i linje med mina tårkanaler.

Jag tror nu att jag har slut på tårar för jag har varit SÅ RÖRD av att titta på alla reaktionsvideos på lyckliga pappor och skrikande mammor. Försöker liksom hålla tillbaka mitt hulkgråt så jag skälver på insidan, typ huttrar av invärtes gråt? ÅH, snälla säg att någon kan relatera till det här.

Här har ni ett smakprov: 

Igår var jag hembjuden till min kära vän Joanna Swica på brunch. Tusan, så mysigt det var! Vi var tio personer som sågs vid tolvtiden och jag var en av de sista som tassade hem. Då stod klockan på halv sju! Vi åt supergod mat och snackade oavbrutet – alltid lika inspirerande i detta gäng!

Fasen också, nu slog det mig att jag tänkte gå på en lägenhetsvisning idag men den tog slut för en kvart sedan? Egentligen var det mest ett spontaninfall jag fick igår på tunnelbanan, att sedvanligt söka igenom Hemnet på för dyra bostäder i Stockholms innerstad jag inte ens har råd att ta lån till. Hittade en superfin 57-kvadratare med extremt fint ljusinsläpp som jag inte hade avskytt om någon råkade skänka my way… För samma pris kan man dock få ett slott i Vimmerby, så det sätter lite perspektiv på saker och ting.