Min inre termostat inleder detta blogginlägg genom att sända ut ett enormt TACK till bloggkollega Sandra Beijer som la upp en bild på sitt balkongsegel på Instagram. Idag knöt jag upp ett eget lakan över balkongen och har nu skapat en fenomenal bokskrivarplats på Stockholms annars varmaste balkong. Med en fläkt i ryggen har jag nu suttit och skrivit i två timmar utan att springa in och kyla huvudet i frysen!
Det är så extremt mycket roligare att skriva på en bok än jag någonsin vågat tro. Trots att jag klottrat i en blogg varje dag (nåja) sedan urminnes tider är detta en helt annan femma, men samtigit precis det jag gillar. Att det inte bara raffsas ner något snabbt. Att det tar tid och ska knytas ihop otaliga säckar. Som ett 45.000-bitarspussel som sakta men säkert läggs.
Idag har jag skrivit om sömn, återhämtning och vila. Det är så märklig känsla att rota i sitt gamla arkiv och minnas dessa otaliga powernaps jag inte kunde vara utan – två år efter utmattningen. En expresspaus i vardagen som var ett måste för att jag skulle gå runt som människa. Två. År. Efter. Utmattningen.
Nu har jag dessutom hittat en funktion i mitt bokskrivarprogram där man kan sätta upp dagliga mål, och utan att ha minsta lilla koll skrev jag i att tusen ord om dagen borde vara rimligt. Troligtvis kommer det hålla i tre dagar innan jag glömmer bort det, men då är jag iallafall 3000 ord på väg!
Positiviteten är 100% väderstyrd.
No Comments