Smålullig på golfbanan

Eftersom jag misstänker att exakt noll av mina följare intresserar sig för mina bravader inom golfens ädla sport SKRIVER JAG ÄNDÅ OM DET. När jag är gammal och stapplar in i mitt hemmabibliotek vill jag kunna ta fram en pärm och bläddra fram mina utskrivna blogginlägg och se hur mysigt det var den 28 april 2018. Idag satt jag nämligen och förtärde alkohol på golfklubben med min far. Eftersom jag är värdelös på att dricka fick han offra sig på min slatt. Ingen av oss led.

Smålullig på ett halvt glas vin slog vi ut vid tre-tiden. Jag hade inte rört en driver på minst 8 månader och hade därför förväntningar stora som en par-tre-pegg (ska sluta med golfskämten nu). Självklart gick den som tåget för vilket sätt är bättre att förbereda sig på än ignorans och avslappnad kropp? Nä precis. Spikrak i mitten av fairway. Hybrisen stillades dock snabbt när andra slaget hamnade tre decimeter väster om en buskes rotsystem.

Vår hemmabana Rya har ett extraordinärt hål. Det sextonde ser ni på bilden ovan, man slår alltså ut för en klippkant rakt mot Öresund. Förbaskat fint, men hade uppskattat om de kunde sluta gräva bunkrar överallt. Väldigt lätta att hamna i!

Tog med min systemkamera på banan men vågade inte ta upp den och be pappa ta bilder på mig eftersom en främmande man gick med oss. Istället alibifotade jag mina klubbor. Snart fyller jag 27 och i födelsedagspresent önskar jag mig att skita i alla andra. Det är jag skyldig mitt framtida pensionärs-jag.

Och min fina pappa! Alltså jäklar, vad ball han är. Kolla bara de här byxorna? VILKEN 65-årig man ser de i butik och bara ”wow, de matchar mitt självförtroende perfekt” och köper de? Jo, min far. Han som i skrivande stund snarkar i fåtöljen bredvid mig. Nu ska jag väcka honom och imorgon ska vi anordna en fest. Livet i Skåne fortsätter vara på topp, som ni förstår.

(Resultatet för min del: 30 poäng. Helt okej för att vara en premiär.)