Puuh, de senaste veckorna har min sömn varit så ohyggligt ojämn, och det börjar ta ut sin rätt. Varannan natt funkar fint, men resterande går åt helvete. Lägger mig 22.00, grubbar, tänker, jonglerar med bolåneräntor, kastar om kapitelindelning i boken, funderar på var man ska bo, kommer på att jag glömt höra av mig till någon som väntar svar… Det bara sprattlar i hjärnan.
Egentligen är det ingen ”fara”, men sedan utmattningen har jag blivit så jäkla känslig när jag missar sömn. Huvudvärken kommer blixtsnabbt, stubinen blir kort och jag känner mig lätt otålig. Ögonlocken hänger som på en nybliven förälder och vissa nätter sover jag ungefär som dem: en timme här och en timme där, men knappt något ihållande.
Jag tror att problemet rotar sig i tre saker:
- Det är så FÖRBANNAT varmt i vår lägenhet, och jag fullkomligt badar i min egen svett om nätterna.
- Att jetlagen från Games fortfarande (!!!) håller i sig, trots att det gått tre veckor sedan vi kom hem.
- Att så många olika (stora) projekt ligger och puttrar samtidigt. Ömsom spännande, ömsom läskigt.
Så vad gör jag då, när det blir såhär? Avbokar så mycket jag kan. Nej, det blir inget mingel för jag kommer inte kunna föra vettiga konversationer med nya människor. Nej, jag kan inte ställa upp på ert panelsamtal just nu för min hjärna är ur funktion. Nej, jag kan inte binda upp mig på något för jag behöver spara på krutet.
Jag är bara så tacksam att jag lyssnar på mig själv nu, att jag inte gasar på som förr och tänker att jag går miste om så mycket för att jag tackar nej. Att tacka nej är bäst. Att tacka nej är att respektera sig själv.
2 Comments
Hear hear!
Helt riktigt, ta det vackert! Har gått in i väggen/bränt ut mig/blivit utmattad tre gånger tidigare och är där igen … Känner igen precis allt du skriver/pratar om och tycker att du är helt fantastisk! ÄNTLIGEN någon som vågar prata helt öppet om något som inte verkar greppbart för alla som inte själv varit där. Du är en frisk fläkt mitt i allt mitt mörka, TACK Isabell för att du finns!