Stora flyttdagen är här!

Klockan är 05.22 och jag är klarvaken. Ingrid har snurrat ihop sig som en kanelsnäcka mellan mina ben under täcket och jag är superdupermegasentimental just nu. Idag ska vi nämligen flytta!

Jag har precis scrollat tillbaka till 2013 i mitt eget Instagramflöde, när jag fick nycklarna till denna fantastiska hyresrätt. En hörnlägenhet. Toppenljusinsläpp. Knarrande fiskbensparkett. De senaste 6 åren har så mycket fint och fult hänt, och allt kopplas hit!

Den 8:e augusti 2013 flyttade jag in! Det tränade IKEA-ögat ser att 80% av prylarna kommer just därifrån. Med andra ord har inget förändrats: älskar fortfarande IKEA på en orimlig nivå.

När jag var 22 hade jag fortfarande en enorm hemlängtan – som i hem till Skåne. Bakom stretchande mig ser ni 100 bilder från min Instagram: kompisar, platser, utsikter och dokumenterade krogrundor. Nästan inget från Stockholm. Så fort jag var ledig mer än 24 timmar åkte jag härifrån.

Och vad som hände 2014 vet ni vid det här laget: jag blev utbränd. Allt förändrades och jag flyttade mig bara från sängen till soffan och tillbaka igen. Här började jag älska lägenheten för första gången, när jag tvingades spendera otaliga timmar i den helt ensam. Från att konstant fly och fäkta fanns det bara en sak kvar att göra: kapitulera och acceptera.

Dryga året senare skulle jag träffa den här killen för första gången – i dörröppningen till just denna lägenhet. Vi hade under en månads tid försökt få till en första dejt när vi bestämde att han helt enkelt fick pallra sig hem till mig för att äta saffranspasta – annars blev det inte av. Utmattningens lagar exkluderar de där fancy restaurangerna med högljutt sorl och porslin som klirrar.

(Fun fact: nu, fyra år senare, har vi bara ätit själva på restaurang tre (!) gånger. Vi har insett att det finns andra dejtsätt vi tycker bättre om!)

I den här lägenheten har vi lagt pussel, haft pizzakvällar och spelat bräd- och tv-spel med kompisar. Är det något jag vill göra mer av i nya lägenheten är det precis det här!

Och i den här lägenheten har denna lilla prinsessa bott hela sitt liv. Jag vet inte varför detta typ får mig att gråta, men det är så MÄRKLIGT att hon är så liten och inte vet annat än det här? De påskyndade strutt-stegen när hon vet att vi är på väg hem, de små skutten hon gör upp för trappan, hur hon springer i cirklar ut i köket när man kommer hem. ALLT har skett här.

Så nu är det dags att säga farväl till lägenheten en gång för alla – mitt hem under min vuxna tid på jorden! Så knäppt! Jag kommer verkligen sakna dess 43 kvadrat något hutlöst, men var sak har sin tid, som det heter. Nu ska jag väcka min lilla familj, äta en sista frukost här och njuta till fullo!