Här håller man bannemig sitt ord – att döpa blogginlägg till låttitlar á la 2011! Just denna titel kommer från ljuvliga bob hund och kan med fördel avnjutas på Spotify.
De senaste veckorna har varit en sån jäkla smältdeg av väntan, nervositet, grubblerier och tankar. Det är ju så i perioder, och inget att lägga större vikt vid egentligen, men när man väl är där bubblan en så krävande frustration i kroppen. Min vän Sara tycker jag är ”frustrationsintrolerant”, och precis sådär känns det: saker måste hända NU, jag orkar inte vänta!
Det är inget drastiskt som hänt. Det är bara ovissheten som spökar. Framtidsoron som gör sig påmind, för den här Coronan har gjort konsultlivet lite knepigare än vanligt. Mitt kontrakt med Discovery går ut vid nyår, och ingen vet vad som sker framöver. Blir det något OS i Tokyo? Blir det ett OS i Peking 6 månader efter det? Behövs 200 personer eller noll? Om jag inte behövs, vad vill jag göra då? Fortsätta med TV, eller göra något helt annat? Ska jag ödsla energi på detta nu eller ha is i magen, och varför smälter den där jävla isen i magen som jag bestämt mig för att ha? Vad vill man med livet osv osv osv i all evighet.
Sådär går tankarna, och det är fullt mänskligt. Men när jag hamnar i ovissheten är det fasligt nära till ett par andra känslor: hemlängtan till Skåne, ”skit i allt”-håglöshet och irritation. Allt som jag egentligen tycker om blir meningslöst, och det är svårt att tanka energi på mina vanliga ställen när allt känns trist.
För att sluta klättra på väggarna i min otålighet har jag istället:
1) påbörjat monsterprojektet att kolla om hela Game of Thrones
2) anordnat ett lagersystem här i lägenheten för Original Athlete-kläder Alex ska sälja
3) tagit tag i något jag skjutit på flera år: att boka tid för ögonlaseroperation!
Som ni hör: stora tankar i lilla berg- och dalbanan.
No Comments