Det var längesedan jag bara skrev ett rakt-upp-och-ner-inlägg om vad som händer, hur jag mår och… ja, så man bloggade 2004. Jag kan sakna den tiden. Innan adlinks, samarbeten och systemkameror. Här om dagen tänkte jag tillbaka på när jag fick min första systemkamera, en Canon EOS 350D. Jag hade läst på som en gnu, visste ALLT om kameran, skrev ut bilder på den från Cyberphoto för och gav till mina föräldrar i någon form av övertalningsprocess inför julen. Det, tillsammans med studsmattan jag fick i mellanstadiet, är utan tvekan de bästa presenter jag någonsin fått.
Jag berättade ju i senaste videon om att jag var upplevelsebakfull, och det håller delvis i sig. Mattheten fullkomligt slukade mig och det enda jag ville var att ligga under en filt och titta på gamla OC-avsnitt, ungefär. Eftersom jag var inbokad på ett tredagarsjobb visste jag att friheten strax skulle komma, och den friheten är vi framme vid nu. Vi bilade hem direkt efter sändning, och 03.00 klampade jag innanför dörrarna och stupade bredvid min sambo.
När jag vaknade igår kändes det som att jag varit ute på ett 48-timmarsrejv i en skogsglänta. Efter att planlöst ha stirrat på djurdokumentärer i några timmar gick jag in i det svala sovrummet igen för att bara ”vila ögonen”. Fyra timmar senare vaknade jag, och kände precis som förr. När jag powernappade varje dag för att det inte fanns något alternativ.
Det hade börjat skymma. Jag hade ingen tidsuppfattning. Känslan i kroppen var att en förkylning hade börjat uppdagas. Ruggig. Trött. Ställde in dagens enda plan: fika med en vän. Mobilen hade laddat ur och jag såg ingen större anledning att rota fram en laddare.
Istället för att produktivt och plikttroget skriva på min bok lyssnade jag på mina egna råd för en gångs skull. Jag rättfärdigade för mig själv att jag inte behöver vara så jävla duktig hela tiden, sedan laddade jag ner det gamla datorspelet Tibia och loggade in på min gubbe för första gången på kanske… 8 år? Och så övertalade jag min äldsta vän på denna jord att göra detsamma. Nostalgitrippen var helt oslagbar, och 23.00 loggade vi ut med en känsla av att det skulle bli extremt härligt att vakna dagen efter och fortsätta där vi slutade.
(Det är nu ELLE undrar hur i helvete jag hamnade på deras sajt.)
1 Comment
Take care <3