Vill bara tacka för er obeskrivliga kärlek, stöttning och igenkänning i min krönika om utmattning igår. Tack för att ni läste, delade, och sparkade bakut – och vägrade låta de antika fördomarna bli någon form av sanning.
Gårdagen var, åtminstone för mig, ett enormt kvitto på att debatten gett något. Vi är fler som vågar berätta, vi bryter tabu och suddar sakta men säkert bort skammen. Vi har en så jäkla stark gemenskap som jag på ett paradoxalt sätt är glad att få vara en del av. Vi säger emot, tar fighten och står upp för vad vi vet är rätt (när andra mest gissar).
Tack för att ni har min rygg. Jag gör allt i min makt för att även ha er när det stormar.
No Comments