Jag har aldrig tagit en matlagningskurs i mitt liv, men har precis som 99% av befolkningen tänkt tanken. Igår blev det äntligen av – och inte i en nedgången källarlokal på Söder, utan i Sukhothai! Precis intill flygplatsen ligger detta miniparadis, ett ekologiskt odlingsprojekt där man får skörda sina egna grönsaker innan klassen startar.
På dagens meny stod bland annat bananer frästa i sirap, och över detta ringlade vi upphettad kokosmjölk.
Behöver göra en instickare här att jag är så glad att jag bemödade mig ta med systemkameran. Trots att den är ett otympligt as blir det ju magasinssnygga bilder efter lite snabbredigering.
Nåväl, därefter var det dags för Joanna att sno ihop en pad thai. Jag har testat att göra detta hemma själv, men då köpt någon färdig sås som gjorde hela kalaset oätbart. Nu har jag letat reda på recept och köpt med mig både tamarindsås och chilipasta med hem! Är dock rädd att det blir som när jag skulle göra raw-food-bollar senast…
Jenny blev så betuttad i arbetsskorna att hon köpte med sig ett par hem. Manne köpte en skjorta men fick då byxorna på köpet, så det lade jag beslag på. Ser ut som en kreation som hade kunnat säljas på COS. Okej, det var ett sidospår.
Den tredje och sista rätten blev en grön curry som Malin snörde ihop medan hon gav oss alla välvalda relationsråd. Har nog sällan skrattat så hejdlöst som när hon gormade att man skull ”röka ut sig själv” samtidigt som hon hällde upp anrättningen.
KOLLA BARA PÅ DET HÄR! Så fenomenalt gott?!
Efter maten gick vi på en rundvandring för att se hur de får fram sitt ris, och efter denna upplevelse vill jag aldrig slänga ett riskorn igen. Häng med på det här:
Undertecknad glömde ta av mammas gamla guldring innan hon körde ner nävarna i kodyngan. Här tog vi alltså och ruskade upp tonårsplantorna, sköljde av rötterna och körde ner de i det här gyttjebadet.
Precis som på matlagningsprogram på tv klipper vi direkt till det förberedda. Såhär ser ris ut när det växt och torkat.
Därefter ska riskornen skalas av en stor maskin som skjuter ut allt oätbart på bakgården. Ni kan ju gissa att ett och annat riskorn gått genom systemet när skalhögen såg ut som något ett sågverk spottat ur sig.
Kvar blir riskorn som…
…tas till sorteringsstationen. Här sitter människor som för hand (!) sorterar bort de skadade eller dåliga riskornen. Dock sker detta inte på alla risodlingar, fick vi förklarat för oss. Men efter att ha sett det här oergonomiska och monotona arbete kommer jag se till att sluka varenda riskorn jag tar på min tallrik i fortsättningen!
No Comments