Är det fler än jag som knappt kunnat hålla sig vaken i helgen? De senaste dagarna har jag sovit som ett barn. Det började i lördags när vi skulle bila upp till Umeå, och redan i höjd med Upplands Väsby slockade jag första gången.
Efter fikapaus hos våra vänner Sofie och Viktor i Gävle tog det inte många minuter innan jag somnade igen – och snarkade friskt i två timmar till. Efter Burger King-stoppet i Sundsvall började ögonlocken svika mig och ytterligare en powernap på en timme klämde jag in innan vi kom fram till Ö-vik.
Natten? Jodå, full slockningsfaktor även där följt av TVÅ TIMMARS sömn på sofflocket efter svampplocket. Vad är det som sker?! Är det fler än jag som upplever att höstkylan sugit musten ur en?
Vi befinner oss nu i Umeå alltså, hos mina svärföräldrar. Ingrid lever sitt bästa liv med sina fem hundkompisar, och jag försöker koppla av så mycket som möjligt. Datorn ligger nedpackad i väskan och ska se dagsljus så lite som möjligt, och imorgon ska vi ta ett besök till IKEA för att reka lite inför flytten!
3 Comments
Jag får alltså bege mig till Ikea så jag kan stalka dig lite ?♥️
Känner så igen det, har tagit så många naps i helgen att det är galet, ändå sover jag som ett barn på natten!
Men hallå där, du som verkar vara drottningen av sömn. Jag har en (partiell?) utmattning i väskan, och hade enorma sömnproblem när det var som värst, fast jag ständigt var helt slut och ville sova hellre än något. Och även nu när det generellt är mycket bättre så sätter det sig genast på sömnen när livet blir lite obalanserat. Det är så frustrerande kontraproduktivt att sova dåligt när återhämtning är just vad kropp/knopp lider brist på.
Hur tänker du kring sömn och skapar förutsättningar för att sova bra? Låter SÅ SKÖNT med all denna sömn, är lite avis.
Kram!