0
Utbrändhet

Vad är avkoppling för mig?

6 mars 2018

Jag får ofta frågan hur jag går tillväga för att koppla av, stänga av hjärnan och spara energi. Vi vet hur man planerar, projektleder, effektiviserar och presterar, men när det kommer till raka motsatsen famlar vi ofta i mörkret. Egentligen är det komiskt att vi inte vet hur man gör ingenting. Att vi är så inprogrammerade på att vara igång och få saker gjorda att det kliar i kroppen om vi sitter still. Vi känner oss lata, som att vi slösar bort våra liv.

För mig handlar avkoppling inte om att sitta och titta på färg som torkar. Det är inte mindfulness, inte yoga och inte meditation. Detta kanske funkar för några, men för mig ligger problemet i att ha för många saker som hänger över mig. Om jag har ett fullspäckat dagsschema och klämmer in en timmes yoga är den inte avkopplande – snarare ytterligare en punkt på att-göra-listan. Avkopplingen kommer när jag stryker mina måsten och får en tom dag eller eftermiddag.

Avkoppling för mig är när jag känner att jag inte måste göra någonting.

Avkoppling kan vara ta en kopp kaffe med en vän, men det är inte avkopplande om det finns en tidsbegränsning på 45 minuter inklämt mellan två möten. Då blir det bara ett måste och en tid att passa. Avkoppling kan vara ett träningspass, men inte om jag sliter själen ur mig och känner spyan upp i halsgropen. Avkoppling kan vara att titta på en serie och samtidigt spela mobilspel, för det finns inga krav på att hänga med i en handling och inte missa något. Avkoppling kan vara att städa badrummet till en spellista med salsalåtar, men inte om gästerna kommer om 20 minuter.

För mig är avkoppling att göra saker spontant, inte följa ett inrutat schema eller känna krav.

Vad som dock kan göra avslappnande saker kravfyllda är att ladda de med exempelvis målsättning eller tidspress. Om du har ett korsstygn som avkoppling, så blir det inte alls avkopplande om du sätter upp en deadline på att vara färdig 18.00. Att titta på tv-serier är inte avkopplande om du känner att sysslor hänger över dig. Mitt bästa tips för avkoppling är alltså att stryka saker från måste-listan.

Författaren och skumtomteälskaren Michael Dahlén pratar i sin bok ”Kaosologi” om ett ord han uppfunnit, nämligen avmåstefiera. Det är ett fantastiskt ord som borde komma in i SAOL illa kvickt. Betydelsen är att ta bort en massa måsten, alltså kapa punkter från att-göra-listan och därmed uppnå den där fria känslan. Precis detta är vad som skapar avslappning – när vi slipper kolla klockan för vi inte har någon tid att passa.

Och nu: vad är avkoppling för er?

isabel-boltenstern-9

LÄS MER:
10 lärdomar från min utbrändhet
Att sova mycket efter utbrändhet – lathet eller nödvändighet?
Symptom efter utbrändheten – 3 år senare

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply Daniela Mård 6 mars 2018 at 14:18

    Väldigt bra beskrivet, och hög igenkänningsfaktor åtminstone för mig!! Jag har själv utmattningsdepression och brukar ibland tänka att det måste vara något ”fel” på mig eftersom jag inte hittar avkoppling och återhämtning via traditionella vägar som t.ex. yoga och mindfulness. Precis som du skriver blir dessa även för mig väldigt lätt snarare måsten som man borde orka/ha tid att göra typ varje dag, och dessutom känns dom ibland faktiskt t.o.m. som ”prestationsgrejer” (”okej, nu måste jag lyckas med det här och stänga av alla tankar, känna inre frid, visualisera den där rofyllda platsen etc etc….”). Så jag har funderat ganska mycket på vad som egentligen är avkoppling för mig, men nu när jag läser ditt inlägg inser jag att det nog väldigt långt handlar om samma sak också för mig! :)

  • Reply Klara Carlsson 6 mars 2018 at 16:32

    Mycket bra text! Har själv svårt att koppla av och känner igen mig mycket i vad du skriver. Att inte hänga upp allt på klockslag utan att ha tid att ta det som det kommer är nog avkoppling i sin bästa form. Ska verkligen ta med mig detta, tack!!

  • Reply Christian Lindström 7 mars 2018 at 16:07

    Det här var ett så pass spännande inlägg att jag gärna tar lite tid att kommentera det. Främst eftersom jag själv har haft en hel del besvär med precis det du haft problem med.

    Jag har själv övat meditation sen ett antal år tillbaka och personligen tycker jag att hela grejen med det inte är det som sker när du sitter ner och mediterar utan snarare det som sker ute i vardagen. Jag upplever att ett vanligt missförstånd kring meditation och mindfulness är att det är något som måste göras, att det kräver en ansträngning och måste inkluderas på vår att göra-lista. Och visst, att sitta 20-30-40 minuter varje morgon hjälper till mycket men i själva verket är det frågan om ett varande. Vi skapar inget när vi sitter och mediterar utan det är snarare så att vi frigör en inre närvaro som ligger fördolt bakom tankar och känslor m.m. och det finns alla möjligheter att ta detta med ut i livet. Det handlar bara om att i givna tillfällen ge någon eller något sin uppmärksamhet till 100% oavsett om det handlar om att läsa, studera, umgås med vänner eller intervjua OS-guldmedaljörer i curling. För att gå till mig själv tycker jag de mest magiska ögonblicken i livet är när man får göra något med sin odelbara uppmärksamhet riktad mot uppgiften – fritt från distraktion. Sen är detta med närvaro speciellt eftersom det både är något som måste tränas och övas upp samtidigt som det inte kan tvingas eller forceras fram utan snarare måste ske med en mjukhet. Först då blir det som att hela livet blir fritt från måsten och tvång oavsett hur lång att göra-listan är.

    Du får missförstå mig rätt – att träna, fika med vänner och ha en tom att göra-lista behöver alla vid olika tillfällen. Dessutom är det svårt att vara närvarande om allt det du gör inte alltid känns helt motiverande och meningsfullt. Men jag talar av egna erfarenheter när jag säger att träning och disciplin kan göra att alla stunder i livet kan bli fritt från måsten. Och det tycker i alla fall jag är riktig frihet. Tack för att jag fick chans att flumma runt lite i kommentarsfältet. Du är en stor förebild, Isabel.

    • Reply Daniela Mård 21 mars 2018 at 11:49

      Tack för en bra kommentar!! Jag håller nog med dig – som sagt har det här med sessioner av mindfulness/meditation inte riktigt fungerat för mig (åtminstone inte hittills). Men däremot försöker jag hela tiden öva mig på att just verkligen vara närvarande i det vardagliga livet, och ägna det som jag håller på med för stunden hela min uppmärksamhet. Dels för att min hjärna egentligen inte klarar av annat (symptom på min utbrändhet), dels för att jag insett att jag ju faktiskt VILL vara närvarande i det jag gör och kunna njuta av stunden så ofta som möjligt! Plus att stressen över to-do-listor m.m. försvinner när man bara koncentrerar sig på det som pågår just nu, precis som du skriver.

      • Reply Christian Lindström 21 mars 2018 at 21:53

        Roligt att du uppskattar det. Det är ett ämne jag känner stor passion och engagemang över och diskuterar det gärna.

        Nu vet jag inte vad du tycker är svårt när det kommer till att meditera, men jag tror en sak som många inte riktigt förstår är hur mycket större det är än att bara sitta ner i tjugo minuter på morgonen och få in lite andningsövningar här och var. Jag promenerar gärna uppemot 1,5 timme dagligen (slarvar dock emellanåt) eftersom det gör så oerhört mycket för min närvaro. Lägger också gärna ifrån mig telefonen när jag arbetar och begränsar gärna användningen av den när jag är hemma. Kontentan är i alla fall att det finns ett motsatsförhållande mellan närvaro och distraktion och ju mer tid vi kan spendera i närvaron, ju mer får vi ut av livet.

        En annan grej handlar om intention. Det finns inget rätt och fel i vad som krävs för att meditera. Om du sitter ner en minut eller en timme så är det precis lika bra. Däremot är det mer sannolikt att om du sitter en timme så kommer närvaron antagligen kännas mer intensiv och har man en gång börjat med tio minuter (som jag gjorde) så är det naturligt att sitta längre ju mer rutinerad man blir.

        Jag är långt ifrån perfekt. Jag trycker gladeligen i mig en påse nötmix när tid ges, jag tycker om öl och har försovit mig i mina stunder. Men jag har tränat upp min förmåga att leva i nuet och jag kan ärligt säga att jag är mer tillfreds med livet nu än vad jag någonsin varit tidigare.

        • Reply Isabel Boltenstern 22 mars 2018 at 12:25

          Hade helt missat denna snurra – sorry! Superintressant input! Jag tror det handlar om hur vi är som personer också. Själv har jag ingen spirituell ådra i min kropp och kände mig inte det minsta intresserad av mindfulness när jag testade det. Absolut att det säkert går att träna upp, men finns inte intresset blir det mest något man tvingar på sig själv. Jag tror på mer praktiska förändringar, det har fungerat väldigt bra för mig. Med det i åtanke, och för att återkoppla till mitt inlägg, så menar jag att det inte går att andas i kvadrat för att få bort en chef som behandlar en dåligt, ett förhållande som är destruktivt eller andra orsaker som kan vara grundande för psykisk ohälsa. Att vara uppe i varv och ha svårt att ”ta sig ner igen” kan säkert vara en god anledning att testa mindfulness, men för mig var aldrig det en del av problemet.

          Så intressant att höra hur dina tankar går!

  • Reply Yasmine S-a 17 mars 2018 at 00:22

    Det här är det bästa jag har läst på väldigt, väldigt länge. Kan relatera till allt du skrivit. Jag behövde denna artikel!

  • Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.