Resor

Vem ska fixa jämställdheten?

8 november 2019

Har jag sagt att jag avskyr hälsningsfraser på T? Tjena, tjabba, tja, tjo, tjenixen. RIKTIGT risiga alternativ. Därför kommer här ett klassiskt HEJ från Portland, Oregon. Nu har jag förflyttat mig tre tidszoner västerut.

De fyra dagarna vi varit i Washington har kantats av jämställdhet och kvinnors rättigheter genom historien. Jag berättade senast om mötet med Christine Brennan och fokus på Title IX Movement, och på samma spår fortsatte dag tre – men nu med en actionplan.

På förmiddagen besökte vi American University och lyssnade på en superintressant föreläsning om USAs rättssystem. Vi gick igenom allt från val och swing states till hur lagar kan skilja mellan olika stater. Kort återberättat: de nationella lagarna funkar ofta som en ”minsta gemensamma nämnare” som de individuella statera kan välja att bygga ut, upp och vidare.

Glömde min namnskylt så fick slöjda ihop en ny…

Efter en snabb lunch stod workshop på schemat. I grupper om fem försökte vi lokalisera problem att sätta tänderna i: allt från hur man breddar kunskapen om mens för jamaicanska ungdomar till utökade spaltmeter om kvinnliga idrottare i Bangladesh. Även om Sverige kommit relativt långt i sitt jämställdhetsarbete finns det såklart områden att förbättra.

Hur får vi fler kvinnor att söka sig till sportjournalistyrket, och hur får vi dem att känna sig trygga och uppskattade utan att bränna ut dem? Hur får vi bort svågerpolitiken inom idrotten och mediehusen? Hur gör vi för att gemene man ska respektera kvinnor som gemene kvinna respekterar män? Hur fördelar vi möjligheterna till idrottande jämnare? Hur ska fler kvinnor se en framtid inom sporten om de knappt kan försörja sig på sin idrott? Var ligger ansvaret?

Ja, visst fasen finns det saker att ligga sömnlös över. ¯\_(ツ)_/¯

Sydkoreanska Kimm tog med kakor till hela bordet! Funderar på vad jag borde tagit med som är typisk svenskt gott? Torra Mariekex? Ahlgrens bilar?

Vi satte upp mål och påbörjade arbetet med att navigera i denna snårighet. Vad som dock gör mig irriterad är hur vi hör dessa otroligt drivna kvinnor som gjort stort för kommande generationer, och att det SKA BEHÖVAS. Inte nog med att de har ett heltidsjobb som journalister, de ska också behöva ägna sin fritid åt att söka sponsorer för att finansiera jämställdhetsprojekt, planera, extraarbeta och GUD vet vad. Hade det inte varit festligt att se några män ge upp sin AW-öl för ett jämställdhetsprojekt som inte genererar några pengar för en själv, i sann välgörenhetsanda? Dra lite av lasset?

Nåväl, nu är jag trött och babblig så vet inte ens om detta är vettigt eller ej. Nu måste jag sova!

Du kanske också gillar:

1 kommentar

  • Reply Linnea 10 november 2019 at 21:26

    Djungelvrål bjuder jag alltid utländska vänner, kollegor och bekanta på. De förstår INTE salt och lakrits 🤪

  • Lämna en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.