VI HAR KÖPT EN LÄGENHET!

Herregud, vilken märklig gårdag det var. Grov hjärtklappning i tre timmar ackompanjerat av att höra mig själv skrika ”KAN MÄKLAREN RINGA NÅGON GÅNG?”. Svettningar utan dess like. Blodsockerdippar och katastroftänk. Jag måste nästan ta allt från början:

Det senaste halvåret har vi konstaterat att våra 43 kvadrat känns lite fjuttiga, och att det hade varit härligt med inbyggda garderober och kanske till och med ett extrarum när våra familjer hälsar på. Vid midsommar hittade Alex och jag en lägenhet som vi blev helt betuttade i, men när vi ringde mäklaren skulle den precis plockas ner från Hemmet. Vi blev bestörta. Ni kan läsa mer om det här. 

Veckorna gick och jag scannade Hemnet efter boende just där – nära till där vi träna/jobbar och samma område som några av våra vänner. Få objekt dök upp, de flesta för små, och ju längre tiden gick desto längre kändes pendlingsavståndet från var nuvarande lägenhet. Till slut fick jag nog: med min bästa internetdetektivteknik letade jag reda på säljarna som dragit tillbaka vår drömlägenhet och skickade ett mail.

Säljarparet tyckte bevisligen inte vi var galna, för 20 minuter senare ringde de upp, och två dagar senare kom vi dit på en förhandsvisning. De tog inte vårt införbud, så vi fick snällt invänta budgivningen som vi förlorade. Men så hände något.

Jag hade precis tagit på mig träningskläder, kopplat Ingrid och var på väg söderut för att lämna kläder några tjejer köpt på bloppisen. På tunnelbanan ringer mäklaren: de högst bjudande hade fått något strul med banken och fullmakter, så säljaren ville höra om vi fortfarande var intresserade. Jag var precis på väg att formulera ordet ”nej” i min totala besvikelse när jag bad att få ringa tillbaka några minuter senare. Egentligen var jag så fed up på hela grejen. När man slits mellan hopp och förtvivlan så många gånger blir känslorna tillslut avtrubbade. Ville jag ens ha lägenheten nu? Nej, jag hade ju intalat mig själv att vi kanske inte VILLE ha den eftersom möjligheten försvann out the window.

Men efter min sedvanliga telefonrunda till Alexander, föräldrarna och banken bestämde vi oss för att ta den, men då skulle mäklaren försöka få tag i den sista personen som varit med i budgivningen. WHAT?! Nej nej nej, ska vi bli snuvade på konfekten IGEN?! Ska YTTERLIGARE en budgivning startas upp? Under tiden skickade mäklaren över alla papper på fullmakt (eftersom Alex är i Kroatien och jag behövde fixa allt pappersarbete å hans vägnar) – Alex tog en båt till en annan ö, hittade ett hotell på Korcula som kunde skriva ut och scanna in det påskrivna pappret, och skickade tillbaka. Sedan började väntan.

Skulle de få tag i de andra budgivarna? Skulle de vilja köra vidare? Skulle säljaren vilja pressa ännu mer blod ur stenen? Jag gick hem till min vän Sara i väntan på att kanske kasta mig på pendeln till mäklarkontoret och skriva på.

Men ingen ringde. Det tog en sån faslig tid. Jag vankade runt i Saras lägenhet och stånkade – kunde se vår potentiellt nya lägenhet genom hennes fönster. Blev mer och mer otålig. Så kom samtalet. ”Säljaren är på väg hit nu, så vässa pennan och kom hit”. Så jag åkte, kritade på fem tusen papper och sedan ringde jag givetvis upp Alexander och ljög. How could I not?

”Jag är så JÄVLA förbannad – här har jag åkt hela vägen till Älvsjö och ska PRECIS skriva på när mäklaren får samtal från de andra i budgivningen att de höjer med 30.000 till. Det här är fan helt otroligt?! Nu är jag på väg hem igen och vet fan inte vad jag ska ta mig till!”

Mitt skådespeleri var on point (p.g.a har tydligen väldigt nära till min rage-persona) och Alex gick på det. Han frågade var jag var, och halvskrek därefter: ”ISABEL, gå tillbaka till deras kontor och säg att vi höjer med 20.000 till – vi ska fan ha den här lägenheten nu!!!”

”Det behöver jag inte, för vi har redan fått den”, erkände jag då och fick ett ”DU ÄR SÅ JÄVLA DUM I HUVUDET” tillbaka i örat. Aaaah, the sweet sound av någon som blivit lurad! ??

Så nu har vi en lägenhet? Eller snart. Handpenning och vansinniga Monopolsummor ska först överföras, men precis innan jul flyttar vi in! Om jag kunnat sova inatt, undrar ni? Nej givetvis inte. Min hjärna har processat väggfärger och inrett ett kontor, så det är tur att schemat är lugnt idag.

Orutinerad som alltid har jag inte en endaste bild på lägenheten, men lill-familjen passade på att ta en bild utanför innan förhandsvisningen, så här är vi framför byggnaden iallafall!

Nu kommer äntligen kategorin ”inredning” här på bloggen få blomstra. Hurra! Har ni tips på några inspirerande inredningskonton på Instagram? Inredningsbloggar? Fiffiga idéer man inte får missa?