Efter att ha nypt mig själv i armen åttahundrafemtiotre gånger kan jag fortfarande inte fatta att denna dag var på riktigt. Vid 06.00 hoppade Alex och jag in i bilen och styrde kosan västerut för att träffa vår blivande familjemedlem. Allihop, säg hej till den lilla whippetvalpen Ingrid!
De senaste månaderna har vi vänt och vridit på varenda scenario – är det nu man ska skaffa valp? Tänk så byter någon jobb? Vad händer om vi måste flytta? Är det bättre att vänta? Var ska valpen ta vägen om vi måste på jobbresor osv osv osv i all jäkla evighet. Vi har verkligen grubblat sönder oss själva (och varandra) men kom fram till samma resultat varje gång: man kan inte invänta den perfekta timingen – isåfall lär man vänta ihjäl sig.
Vi tog beslutet och har inte ångrat oss en sekund sedan dess – speciellt inte idag när vi äntligen fick träffa Ingrid för första gången. HON VAR HELT BEDÅRANDE?! Givetvis. Supercharmig liten dam, nätt och trött varvat med sprallig och snubblig. Typisk valp, alltså!
Så om några veckor far vi och hämtar vår gemensamma julklapp!! Nu ska jag återgå till att nypa mig i armen varvat med att blinka bort glädjetårar. Huuuh, vilken dag det här har varit. Endorfinbubbel i hela kroppen!
2 Comments
Åh den känslan du går och bär på och som du beskriver, den är helt fantastiskt!! Efter alla hundar i mitt liv så blir jag glad för er skull bara av att läsa. Stort grattis till er lilla nya familjemedlem, ska bli kul att följa er framöver :)
Men åh så underbart. Pälsbebisar är det bästa som finns! ?
Vi själva har två katter (och dessutom precis flyttat till Tyskland med dom) ?
nouw.com/alwaysonthemove