Trots att jag alltid jobbar hemifrån har jag dragits med i någon kollektiv karantän-blues. Jag känner mig HOPPLÖS. Får inget gjort. Stirrar ut i tomma intet och är helt oinspirerad till precis allt. *munter inledning på blogginlägg*
Denna vecka var planen att jag skulle programleda damernas OS-kval i handboll, men som ni vet vid det här laget har alla idrottsevenemang ställts in eller skjutits upp. Just nu är allt bara ett ingenmansland där vi väntar. Och så spekulerar vi, uppdaterar nyhetskällorna och… väntar lite till.
Jag har blivit uppringd av tre frilansande kollegor den senaste veckan, alla i mild panik över att alla deras gig blivit inställda. ”Har du någon reportageidé på gång?”, frågar den enda och ”jag har inte en enda dag inbokad framöver”, säger den andra. Det finns inget att göra. Ingen anlitar ljudtekniker, grafiker, fotografer och scriptor när ovissheten är som den är. I TV-branschen kan man inte rädda kompisar genom att köpa presentkort på tjänster, tyvärr. Eller det kanske vi ska införa?
Min plan B, efter att livesändningarna ställdes, var att klippa en dokumentär jag spelat in över det gångna året, men i och med att OS ligger i farozonen för att skjutas upp har jag mest öppnat redigeringsprogrammet och konstaterat att 23 timmar material är SUPERMYCKET att gå igenom i realtid. När min dator laggat sig igenom 45 minuter (vilket motsvarar 3%) fick jag ett mildare utbrott. Eftersom jag sitter i karantän från jobbet (p.g.a har varit i ett rödlistat Spanien) kan jag inte åka in och klippa på jobbet – så istället har jag försökt boka intervjuer.
Let me tell you: idrottare är inte superpepp på att spela in TV i Coronatider. De vet inte ens om de kanske snuvas på ett OS. Så vi väntar. Avvaktar och ser vad som händer. Och skäms för att vi klagar i en vardag som är bra mycket värre i ett krisdrabbat vårdsystem. Många tankar i huvudet samtidigt idag…
Istället har jag börjat koda en hemsida till boken. Jag har organiserat alla mina kontorsprylar i skrivbordshurtsen. Lagat köttfärssås åt en halv skolklass. Men framförallt har jag stirrat ut i tomma intet och bara känt mig kollektivt lamslagen. Orolig, nipprig och rastlös på samma gång.
3 Comments
Har samma känsla av rastlöshet och att inte få något gjort. Håller utbildningar i mitt företag, vilket också är vanskligt i detta tider med restriktioner och smittorisk. Håll ut, förhoppningsvis är kulmen nådd snart så vi kan börja planera våra jobbliv och liv igen! /Malin
Om du har extra tid nu i coronatider så skulle det vara superkul om du skrev ett inlägg om hur livet med hund är. Vardagslivet för er liksom, nu när ni haft Ingrid i mer än ett år! Om du inte skrivit om detta innan och jag har missat :) Jag vill så gärna köpa en hund men vill ju också att allt ska funka så hade varit kul med lite pepp och inspiration!
Tack för en toppenblogg :)
Åh, tack för inspiration! Ett sådant inlägg ska jag absolut skriva så fort jag får tid. Håll utkik i veckan!!