hej världen! ny video ligger uppe i detta nu, och inspirationen stavas nanne grönvall. hon skrev idag ett blogginlägg (klicka här för att läsa) om att hon blivit utbränd och att läkarna inte fattade vad hennes symptom vittnade om. likadant kände jag för två år sedan – och här är min historia!
Hej Isabel! Din video om utbrändhet och dåligt ledarskap var en hållplats i mitt tillfrisknande, så jävla hemskt att man ska behöva bevisa att det är flera unga, överpresterande kvinnor som hamnar i samma situation och att det faktiskt är på riktigt. Att en sjukskrivning inte är semester och att reservenergi är någonting man inte längre har. Tack för att du pratar om det här och Tack för att du fortsätter. Det är så jäkla viktigt att vi frågar oss vilka prestationer som är rimligt att vi förväntar oss av oss själva och hur viktigt det är med vila trots att det finns högar med att-göra-listor att ta tag i.
Och! Det finns en styrka i det du pratar om i videon, och det är ju att man måste jobba jävligt hårt för att gå in i väggen. Det går helt enkelt inte att göra den lata vägen och det är vad jag kommer att säga i framtida jobbintervjuer.
Men jag har några frågor om hur du tog dig tillbaka, hur gjorde du med mat och träning? Hur lade du upp dina dagar och, framför allt. När och hur fick du tillbaka känslan av mening inför det du gör? Jag försöker att ta del av olika berättelser och få ordning på dagarna, jag har varit sjukskriven ett år men avskyr det. I princip allt känns meningslöst. Jag har ett jäkla driv och engagemang i vanliga fall och har äntligen fått en remiss till en psykolog för att se vilken typ av hjälp jag behöver. Efter ett år. Ett år?! Tänk om man skulle vänta så länge med någon som punkterat lungan? Är så förbannad på hur samhället ser ut och hur orimligt mycket vi ska prestera för att ”duga”. Ta hand om dig! Din röst är viktig ❤️
Victoria! Tack för din kommentar – det betyder så otroligt mycket för mig. On the other hand: blir fan tokig när jag hör att vi är SÅ MÅNGA som gått/går igenom det här och att en stor klick av oss drabbats på samma sätt. Jag håller helt med dig om att vi kämpat hårt för att hamna i denna soppa, och att det ÄR en enorm drivkraft som ligger i botten. PLUS att jag personligen känner att jag är en smartare, mer förstående och BÄTTRE människa sedan min utbrändhet. Helt plötsligt är jag mer mån om min omgivning, mig själv och ser tydligare om någon i min närhet mår dåligt. PLUS har förmågan att hjälpa och få folk att förstå. Superkraft om något!
Jag kommer skriva supermånga inlägg, och göra fler videobloggar, om utbrändhet och ska redan i eftermiddag sätta mig och komponera något om just träning och kost. För det var klurigt för mig första året. Jag sparar alla dina frågor och lovar att svara på dem – det kanske bara tar lite tid. Tycker dock det är så himla modigt av dig att fråga och våga diskutera detta. Tror verkligen det är bästa sättet att tillfriskna – höra olika historier och försöka förstå vad det är som sker. Det är min största räddning, kan jag garantera dig. Jag gick till en terapeut som är GULD, jag älskar henne och vill skicka blommor till henne varje vecka. Hon är dyr, men jag fick henne på remiss. Bor du i Stockholm? Isåfall kan jag skicka hennes namn och nummer? SOM SAGT: tack för att du skriver, all kärlek!
Hej! Har precis hittat din blogg. Jag är nyligen utbränd och precis i början av min sjukskrivning.. Precis som du hade den kunnat undvikas om jag fått rätt diagnos från början men det blev blodprover för mig också. Har läst på ganska mycket om vad det innebär att vara utmattad och känner mig ganska insatt. Vad jag inte var beredd på, trots alla skriverier, var hur otroligt dåligt samhället verkar vara det. Redan nu börjar bekanta fråga när jag ska börja jobba. Jag kan inte ens tänka på att överhuvudtaget ta mig till jobbet! Det känns som att hjärnan har kollapsat och jag får vara glad om jag kommer utanför dörren och får lite frisk luft i dagsläget.
Hej Maria! Åh, blir arg/ledsen/frustrerad när jag läser det du skriver… Förstår precis känslan av att alla andra ”vill att man ska bli frisk” mycket snabbare än det faktiskt är möjligt. Jag tror, dessvärre, att det enda man kan göra är att förklara för dessa personer att det är en lång process som inte går över på några veckor. Man får ta sin mest pedagogiska röst, trots att man helst bara vill lägga sig och böla för att ingen förstår. Det viktigaste är att du inte försöker följa deras råd och gå tillbaka innan det känns ens lite OK. Jag gästspelade på jobbet någon månad efter min utbrändhet, på läkarens inrådan, men det gick ca 2 dagar innan jag kände mig värre än någonsin. Så tips tips tips: känn efter själv, och låt inte andra pusha dig. Skickar all styrka your way!
Känner också igen mig i allt det här och det är så plågsamt att andra måste genomlida samma sak. Min doktor testade mig inte för HIV dock. Han tyckte jag skulle skaffa mig ett sexliv! Ha! Vet liksom inte om man ska skratta eller gråta ibland. Jag delar ditt inlägg på min blogg, hoppas det är okej.
7 Comments
Så klokt och bra Issa! Du är min favorit youtuber
TACK och KRAM!
Hej Isabel! Din video om utbrändhet och dåligt ledarskap var en hållplats i mitt tillfrisknande, så jävla hemskt att man ska behöva bevisa att det är flera unga, överpresterande kvinnor som hamnar i samma situation och att det faktiskt är på riktigt. Att en sjukskrivning inte är semester och att reservenergi är någonting man inte längre har. Tack för att du pratar om det här och Tack för att du fortsätter. Det är så jäkla viktigt att vi frågar oss vilka prestationer som är rimligt att vi förväntar oss av oss själva och hur viktigt det är med vila trots att det finns högar med att-göra-listor att ta tag i.
Och! Det finns en styrka i det du pratar om i videon, och det är ju att man måste jobba jävligt hårt för att gå in i väggen. Det går helt enkelt inte att göra den lata vägen och det är vad jag kommer att säga i framtida jobbintervjuer.
Men jag har några frågor om hur du tog dig tillbaka, hur gjorde du med mat och träning? Hur lade du upp dina dagar och, framför allt. När och hur fick du tillbaka känslan av mening inför det du gör? Jag försöker att ta del av olika berättelser och få ordning på dagarna, jag har varit sjukskriven ett år men avskyr det. I princip allt känns meningslöst. Jag har ett jäkla driv och engagemang i vanliga fall och har äntligen fått en remiss till en psykolog för att se vilken typ av hjälp jag behöver. Efter ett år. Ett år?! Tänk om man skulle vänta så länge med någon som punkterat lungan? Är så förbannad på hur samhället ser ut och hur orimligt mycket vi ska prestera för att ”duga”. Ta hand om dig! Din röst är viktig ❤️
Victoria! Tack för din kommentar – det betyder så otroligt mycket för mig. On the other hand: blir fan tokig när jag hör att vi är SÅ MÅNGA som gått/går igenom det här och att en stor klick av oss drabbats på samma sätt. Jag håller helt med dig om att vi kämpat hårt för att hamna i denna soppa, och att det ÄR en enorm drivkraft som ligger i botten. PLUS att jag personligen känner att jag är en smartare, mer förstående och BÄTTRE människa sedan min utbrändhet. Helt plötsligt är jag mer mån om min omgivning, mig själv och ser tydligare om någon i min närhet mår dåligt. PLUS har förmågan att hjälpa och få folk att förstå. Superkraft om något!
Jag kommer skriva supermånga inlägg, och göra fler videobloggar, om utbrändhet och ska redan i eftermiddag sätta mig och komponera något om just träning och kost. För det var klurigt för mig första året. Jag sparar alla dina frågor och lovar att svara på dem – det kanske bara tar lite tid. Tycker dock det är så himla modigt av dig att fråga och våga diskutera detta. Tror verkligen det är bästa sättet att tillfriskna – höra olika historier och försöka förstå vad det är som sker. Det är min största räddning, kan jag garantera dig. Jag gick till en terapeut som är GULD, jag älskar henne och vill skicka blommor till henne varje vecka. Hon är dyr, men jag fick henne på remiss. Bor du i Stockholm? Isåfall kan jag skicka hennes namn och nummer? SOM SAGT: tack för att du skriver, all kärlek!
Hej! Har precis hittat din blogg. Jag är nyligen utbränd och precis i början av min sjukskrivning.. Precis som du hade den kunnat undvikas om jag fått rätt diagnos från början men det blev blodprover för mig också. Har läst på ganska mycket om vad det innebär att vara utmattad och känner mig ganska insatt. Vad jag inte var beredd på, trots alla skriverier, var hur otroligt dåligt samhället verkar vara det. Redan nu börjar bekanta fråga när jag ska börja jobba. Jag kan inte ens tänka på att överhuvudtaget ta mig till jobbet! Det känns som att hjärnan har kollapsat och jag får vara glad om jag kommer utanför dörren och får lite frisk luft i dagsläget.
Hej Maria! Åh, blir arg/ledsen/frustrerad när jag läser det du skriver… Förstår precis känslan av att alla andra ”vill att man ska bli frisk” mycket snabbare än det faktiskt är möjligt. Jag tror, dessvärre, att det enda man kan göra är att förklara för dessa personer att det är en lång process som inte går över på några veckor. Man får ta sin mest pedagogiska röst, trots att man helst bara vill lägga sig och böla för att ingen förstår. Det viktigaste är att du inte försöker följa deras råd och gå tillbaka innan det känns ens lite OK. Jag gästspelade på jobbet någon månad efter min utbrändhet, på läkarens inrådan, men det gick ca 2 dagar innan jag kände mig värre än någonsin. Så tips tips tips: känn efter själv, och låt inte andra pusha dig. Skickar all styrka your way!
Känner också igen mig i allt det här och det är så plågsamt att andra måste genomlida samma sak. Min doktor testade mig inte för HIV dock. Han tyckte jag skulle skaffa mig ett sexliv! Ha! Vet liksom inte om man ska skratta eller gråta ibland. Jag delar ditt inlägg på min blogg, hoppas det är okej.