Nu är det snart tre år sedan jag blev utbränd – men hur mår jag idag? I denna video går jag igenom vilka symptom jag har kvar, och hur jag lever med och/eller runt de. Det råder en förbaskad informationstorka om vägen tillbaka från utmattning, så detta är mitt tappra försök att bidra med min personliga historia.
I klippet pratar jag om bland annat ljudkänslighet, och det är något jag märker av varje dag. Det leder till att jag dels använder hörlurar för att skärma av ljud från omvärlden, men också att jag sällan går på restaurang/klubb/konsert osv. Någon som känner igen sig..?
De symptom jag berättar om här i klippet fungerar lite som varningssignaler för mig – och jag tar de på allvar. De blir som un-friendly reminders att man inte är en supermänniska.
Jag hänvisar till några klipp och blogginlägg i videon också, tänkte att jag kunde länka de här så ni lättare hittar:
✖ Klippet ”10 saker jag lärt av min utbrändhet”.
✖ Symptom-videon där jag bland annat pratar om ljudkänslighet (och sjunger Shakira).
✖ Här är blogginlägget om ”upplevelsebakfull”.
✖ Rösta på mig som årets sportprofil här: http://www.dplay.se/kristallen2017/
22 Comments
Hej!
Alltså, alltså, alltså..skrämmande men så befriande att höra någon som beskriver/sätter ord på precis mitt liv/symtom.
Varit sjukskriven i två år, tror jag, helt tappat tiden här. Har med tiden kunnat arbeta mer och ska börja arbeta 100% på måndag…detta står jag ut med, alltså jag lever för att jobba, för att bli frisk förklarad. Därav har jag sagt upp mig och har faktiskt ingen plan på någon lösning..jag står bara inte ut med att arbeta längre. Arbetar som sjuksköterska och vill helst jobba där jag slipper använda min hjärna!!!!Älskar sova..bästa medicinen. Öronproppar är min bästa vän ute i världen och på jobbet känns det många gånger som mina kollegor slår på en massa kastruller och ja, jag vet inte… Men dem för tydligen bara ett socialt samtal vid lunchen..
Frysen /kylen låter, vinden utanför fönstren och när man är ute och går..tänka sig hur mycket oljud det finns i världen. Köpcenter, barn, restauranger, provrum, matbutiker..mardröm att befinna sig utan öronproppar/hörlurar. Och ja, varför måste dem spela sssåå hög musik?!
Tack för att du delar med dig. Kan känna mig ganska ensam i världen med dessa symtom.
Hoppas du får en fin helg!
Kram
Sofia
Åh, jag sade också upp mig när jag kom tillbaka till jobbet och det blev en sån frigörelse för mig – ljuset i tunneln liksom. Hoppas du känner likadant och att det blir bättre för dig <3
Mitt i prick! Allt förutom sömnen. Känns som jag inte har sovit ordentligt på fem år. Men resten är symptom jag har kvar. Det där med halsen har jag inte tänkt på, men det stämmer ju det också. Att inte kunna koncentrera sig är nog det värsta dock, speciellt när en som jag har ett kontorsjobb, men en får det att fungera. Tack för att du tar upp det! Det hjälper så himla mycket att höra om andras upplevelser. TACK!
Det är så sjukt hur många som känner igen sig, och att den här informationen är så svår att få tag på?! Tänk så hade man vetat detta för sju år sedan, innan man blev sjuk och kunde ana hur illa det kunde bli trots ”friskförklarad”. TACK för din kommentar :*
Så fint och bra att få höra någon som har gått igenom samma sak men är några år fram! Hoppas verkligen att min ljudkänslighet blir bättre dock, saknar så mycket att gå ut och dansa! Tack för att du delar med dig??
Du kanske testat det, men öronproppar på dansgolvet? Funkar det? Tänker att det borde ta bort det värsta av ljuden, men samtidigt kanske det är för skränigt ändå… Vi får testa oss fram :*
Superbra video, som alltid! Har följt dina utbrändhetsvideos ett tag och inser mer och mer att min älskade mamma är där och kommer snart inte bara att gå in i väggen utan kommer snart springa igenom den och vet inte om hon kommer kunna komma tillbaka från det, eftersom hon varit där förr. Problemet är att hon inte själv inser det, alls. Försöker prata med henne, men hon vill inte lyssna och säger att det är bra och blir bara arg. Hon behandlar bara symtom med bettskenor, massage osv. Har du tips på hur man kan närma sig en anhörig som är i riskzonen utan att måla ut den som ”svag”? För det är hon ju inte, men hon tror det. Kanske alldeles för svåra frågor, men du eller någon i kommentatorsfältet kanske har tips?
Åh, det här är så himla svårt. Jag önskade verkligen att jag hade en magisk replik som fick alla att förstå – men jag har själv sett folk (och försökt stoppa dem innan det är för sen) men inte lyckats. Jag har gjort ett klipp om anhöriga (http://isabelboltenstern.com/2017/05/08/utbrandhet-tips-till-anhorig/) – du kanske hittar något i den? Eller finns det någon annan du kan få med dig som en intervention – övriga familjemedlemmar, vänner osv? Ska verkligen försöka klura på det här, tills dess hoppas jag att din mamma inser allvaret, för att drabbas av det här förändrar livet. 99% till det mer negativa… Kram till dig och fan vad fint att du kämpar för henne!
wow! verkligen spot on! Bra och framförallt modigt av dig att du gör detta! Själv känner jag mig som en trasig skiva på repeat där jag börjar känna att jag och min förbannade utmattning har tagit över min identitet. Rädslan för att all ventilering och prat om den ska, precis som du nämner, försvaga en i andras ögon. Man vill bara ”suck it up” samtidigt som behovet av förståelse och stöd är enormt. Man vill lixom knäppa med fingrarna och typ ”så ja, nu är allt bra, poff, nu är jag mitt normala jag igen! mer kaffe någon”? samtidigt som man häller kaffet över kollegornas flingor för att det fortfarande blir för mycket av att prata, bära kaffet samt notera nya människor som entrar rummet.
Hur som, tack! Ångest-äckelkänslan jag precis vaknade med lättade en smula!
Kommer självklart rösta på dig!
Ciaoo!
Tack, vad fint skrivet <3 jag tycker också det är en så jäkla hårfin balansgång, men jag tycker ändå att det hjälper att förklara för folk hur det är. Att ge dem en chans att förstå. Inte på ett tyck-synd-om-mig-sätt, utan mer rakt på: "Nu känner jag såhär för att detta hände, så jag går undan en stund. Ses om en timme!"
Jag är inne på mitt 6:år och precis åkt på ett rejält jäkla bakslag. Man tappar hoppet, tron och livsglädjen när det smäller. Man tycker man är frisk, känner sig redo för träning, ha roligt och göra massa roliga saker. Så passerade en sommar till. Man lever som fängslad i sin egen kropp. Sover man inte riktigt, då håller man inte i hop. Man blir ljudkänslig, bilar, barn och inte prata om motorcyklar, folk som skriker, dörrar som smäller. Man tycker man lärt sig signalerna, men vill så gärna göra det man gjort innan, men icke. Nu har jag hållet i hop i 3 år ganska hyfsat innan detta bakslag kom. INTE FAN ÄR DET LÄTT!. Tack för dina blogginlägg??
Det kan ta längre tid men det finns goda chanser att det kvarstående läker så småningom. Själv är jag 16 månader in som heltidssjukskriven men det börjar vända sakta sakta. Då fick jag dock tyvärr en rejäl smäll.
Tyckte det här var intressant, att spår av utbrändhet kan synas i hjärnan sju år senare: https://www.youtube.com/watch?v=-pc3zblToOQ
Jag har också sådär oförklarligt ont i halsen! Bara från ingenstans kommer det. Ofta tillsammans med något som känns som öroninflammationsvärk. (det finns väl inget som heter, men du fattar nog!) Sen räcker det att jag sover en stund så är jag botad igen. Så konstigt….
Det känns så himla märkligt att det är SÅ kroppen reagerar? Som ett stresspåslag som per automatik sväller (?) halsen… Och jag förstår helt känslan i öronen också.
Åh vad jag känner igen mig! Så himla bra beskrivet. Jag har varit ”utbränd” sedan 2008 ungefär. Jag lever med fibromyalgi och utmattning efter en långvarig posttraumatisk stress. Jag får också så med halsen. Ibland tappar jag helt rösten. Hände mig sist när jag träffade en bloggvän för första gången (efter en heldag på en kurs) så hon fick prata hela fikan så fick jag nicka och komma med små instick. Nästa fika fick jag prata ;) Jag trodde länge att det hade med min astma/fibromyalgi eller fd rökning att göra men sen fick jag höra att det kan vara halsbränna. Det händer mig ofta när jag är nervös, har gjort för mycket eller pratat intensivt. Så kanske är det just stress som övergår i halsbränna?
Oj, så himla spännande att du säger halsbränna! För mig känns det mer som en svullnad, men ska tänka på det där nästa gång och se om jag kanske bara tagit min egen förklaring för given!
Ja det är en svullnad för mig med, men också hosta och strävt i halsen. Sen är det nog lite olika varje gång. Svullnaden kan jag få lite som influensasymptom men det påverkar inte min röst så mycket. Dock hjälper det med mineralvatten när jag tappar rösten så det talar för att det är halsbränna. Testa det vetja!
[…] Isabel har gjort en video där hon berättar om hur det är för henne 3 år efter utbrändheten. Jag känner verkligen igen mig, speciellt kring det där med […]
Hej Isabel!
Blev så glad när jag hittade denna video, tack för att du delar med dig! Känner igen mig så och efter snart två år så känner jag just att ”man borde vara frisk”. Men, symptom finns fortfarande kvar! Så sent som igår när jag och min man var på restaurang så hör jag mig själv säga ”ursäkta men kan ni snälla sänka volymen” – skrattade så när du sa detsamma i din video :-) De ä gött å kunne skratte åt skiten emellanöt :-)
Tack för att du gjorde mig upplyst om att symtom faktiskt kan finnas kvar! Jag är extremt ljudkänslig och lättirriterad samt väldigt lätt för att fånga upp skit och bakterier, bli förkyld och få halsont. Dras även med den värre varianten av PMS som kallas PMDS, kombinationen av utbrändhet och detta, alla hormoner som spelar en spratt är en cocktail som inte går så fint ihop med livet alla gånger.
Det som har hjälpt mig tillbaka så här långt har varit, vila, meditation och min träning. Kan varmt rekommendera meditation/mindfullness i samband med att ligga på spikmatta, somnar och missar oftast hälften av meditationen/mindfullnessövningen.
Varm hälsning från Värmland/ Carin 30+
Hej Carin, tack för din kommentar!
Och haha, jag säger alltid också till om ljudvolymen (eller går hem) – känner mig som en 95-åring med hörapparat? Helt OMÖJLIGT att sortera ljudet? För mig passar inte mindfullness, men vad bra att du hittat något som hjälper just dig! Hoppas det blir bättre för dig! KRAM!
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har aldrig läst din blogg tidigare men såg för något år sedan (?) en video om grejer man inte ska säga till en utbränd. Och så i dag fick jag för mig att jag skulle leta upp dig. Och hittade den här videon. Du och jag blev tydligen sjukskrivna med bara någon veckas mellanrum. Och allt du säger är PRECIS det jag upplever stundtals nu (förutom det där med halsen). Jag har andra symptom också som kommer och går.
Men jo, det jag vill säga är nog egentligen TACK! För att du säger att du inte pallar vara social och boka upp och att du behöver vara hemma/ta det lugnt. Att det tar mer energi att träffa nya människor man inte känner, det spelar ingen roll hur kul en tycker det är.
Tyvärr har min resa inneburit att jag förlorat tre goda vänner till att bli mer av bekantskaper, just för att jag varit tvungen att tacka nej till grejer som att käka ute (VARFÖR kan man aldrig ses hemma?) och att jag kan ha ”krav” på vilka dagar jag kan göra saker och inte. T ex kunde jag fram till nyligen inte ha två kvällar i rad uppbokade. Det går okej nu, om jag råvilar dag tre. Det är trist att få mindre förståelse bara för att ”tiden har gått”, men å andra sidan kanske de inte var så goda vänner från början.
Nu blev det en väldans massa babbel, men just i den där avundsjukan en kan känna på folk som pallar och klarar av har jag aldrig hört något säga förut, bara känt den själv, så tack. <3